Lättnaden

Är som en pånyttfödd människa efter gårdagens besked. Först nu börjar jag förstå hur dåligt jag mått den senaste månaden. Onödigt, absolut. Men nu fungerar jag som så att jag tror det värsta och oroar mig enormt. Jag ska ta itu med det, absolut. Någon gång inom de närmaste åren iaf. Jag kan ju trots allt leva med det och då ligger det inte riktigt i topp på prioriteringslistan än.
Och så ska jag hitta en gyn som inte får mig att bli ännu räddare än jag redan är. Den jag har är ju inte så psykologisk precis…
Nåja. Hursomhelst så skrattar jag på riktigt igen. Och är kär i mannen igen. Och trivs allmänt rätt bra.
Så vi drack lite bubbel i kväll med. För att det fanns kvar, och bara för att vi kan 🙂

Annonser

Brevet med analyssvaret har kommit

Bästa S
Undersökningen av den vävnadsbit som togs från din livmodertapp visade grad III-cellförändringar liksom föregående vävnadsbit visade. Det ser ut som om alla cellförändringar blev borttagna men säkert får vi veta detta vid återbesök om ett halvt år.

Mvh
Dr P
/M.H Sekreterare

Jodå, brevet kom redan idag. Bara knappa tre veckor efter operationen och trots att min läkare har semester. Sekreteraren skickade ut svaret. Fantastiska människor som ser till att jag inte måste ha ångest längre än nödvändigt.
Blev skakig när jag såg vad som låg i brevlådan samtidigt som jag var tacksam över att jag fick besked hemma när jag hade sällskap. Mardrömmen har ju varit att bli uppringd och få dåliga nyheter när jag är långt hemifrån.
Men nu var det bra nyheter! Rent av fantastiska nyheter! Det blir ett glas bubblande Cava ikväll för att fira.

Nu återstår bara att höra om jag måste vänta 6 månader på återbesöket eller ej. Jag har fått en telefontid den 12/8. Fast just nu känns det inte så panikartat. Allt var ju bra!
Hurra!

En tredje tand!

Min lilla fröken Miniplupp håller på att få sin tredje tand! En sisådär 3 månader efter de två första och ganska sent överlag. Hon är ju 13 månader nu.
Jobbigt är det vilket som så vi boostar med Alvedon och Ipren inför natten så hon får sova. Och så äter vi massor av kall mat som glass, melon och yoghurt.
På tal om yoghurt och glass så verkar det tyvärr som om hon ärvt även mjölkmagen av mig. Hon är så hård i magen jämt så vi tänkte att vi testar och ser om det hjälper att ta bort mjölken. Jag hoppades att vi inte skulle märka någon skillnad men jodå, nu en vecka in i mjölkfriheten är magen mycket bättre. Typiskt! Så det är havreglass och soyayoghurt som gäller.
Dessutom har hon fått stora och såriga eksem i fot- och knäveck. När jag smörjde in dem såg jag att hon dessutom hade blåsor och röda prickar upp på benen och under fötterna 😦 Det enda nya vi gett henne är fisk och skaldjur. Men innan jag börjar plocka bort än det ena än det andra så ska jag ringa BVC och be om ett pricktest. Vi behöver få ordning på det här. Fina, fina hjärtat.

Värmeplågad liten plupp och mamma

Lilla, lilla gumman. Så dåligt hon mår nu i värmen. I förrgår fick hon feber på kvällen och sov oroligt och klagade mycket. Bättre igår på dagen men sent på kvällen kom febern tillbaka, tillsammans med otröstlig gråt 😦 Efter samtal med 1177, en Alvedon och en Ipren så åkte vi in till akuten faktiskt. Känner mig alltid lite dum när jag är där, jag fattar ju också att hon antagligen är okej så länge hon protesterar… Men, som den nojiga mamma jag är åker jag hellre en gång för mkt till doktorn än åt andra hållet. På akuten hade de inget att göra så allt gick snabbt. Ingen infektion och ingen källa till oro. Kl 03.20 var vi hemma igen och sov sedan precis lika dåligt och oroligt resten av natten. Älskade, älskade barn ❤ Det blev ett besök på VC idag för fler koller. Bl.a. ett urinprov som vi inte lyckades få under natten. (Det är farsartat att försöka ta urinprov på en ettåring. Lät henne vara naken ute på balkongen och satt med burken redo att kasta mig fram med när hon kissade. Lyckades fånga några stackars droppar tillslut :-)) Fina doktorn där kom dock med en förklaring. Små barn reagerar så här om det blir för varmt. Med feber och ledsenhet på natten. Och jag som frågade sjukvårdsupplysningen om just det, om det kunde vara värmen. Där fick jag bara ett tydligt ”nej, omöjligt om ni inte varit mycket i solen med henne”. Vilket vi naturligtvis inte varit mer än på morgnarna eller sent på em.
Så nu är det stäng skuggvistelse som gäller. Fläktarna går dygnet runt i vår varma lägenhet men ändå får vi inte ner temperaturen mer än till 26 grader som bäst. Alldeles för varmt 😦 Jag vill hitta och flytta till det där svala huset med trädgård snart!!
Och jag lider med henne förstås. Och på egen hand. Och stackars mannen som får utstå mitt usla humör. För när det blir så här varmt, ja då blir jag alltid väldigt arg på J för det är hans ”fel” att jag bor här och inte bland mina älskade fjäll. Så jäkla irrationellt, men värmen gör mig galen.
En svalkande promenad här på kvällen efter att lilla E somnar gjorde dock underverk för mitt humör. Så skönt att komma ut och rensa tankarna lite.
Och i morgon är det jobb. Längtar faktiskt för i receptionen har vi AC 🙂 Mannen planerar att ta med pluppen till nåt köpcentrum, där är det ju svalt och skönt.
Hoppas innerligen det vänder och blir svalare snart.

Att vägra oroa sig

Inget mer samtal igår. Höll på att bli galen!
Så i morse ringde jag gyn. Fick tag i en sköterska som kunde gå in i journalen och se om någon sökt mig. Och nä. Inga analysresultat och inga samtal gjorda till mig. Puh! Nu kan jag återgå till att ha normalångest till skillnad mot senaste dygnets näradöden-känsla. Helt klart mer hanterbart.

Dolt nummer

Ångest och panik!
Har ett missat samtal på telefonen från i eftermiddags. Dolt nummer och jag blir livrädd förstås. De enda som ringt med dolt nummer senaste månaderna är sjukvården. Genast tänker jag att det är provsvaren, att det var så dåliga nyheter att de behövde få tag i mig på en gång. Egentligen skulle det ta någon månad, men vad vet jag?

En alternativ förklaring är att det är någon som ringer från ett av jobben jag sökt. Eller så är det en felringning. Men seriöst, det borde vara förbjudet att ringa med dolt nummer till någon som oroligt väntar på besked 😦

Cellförändringarna och syskonlängtan

Nu har det lugnat sig med det akuta efter operationen. Jag varvar panodil och Citodon beroende på hur ont jag har för tillfället och så toppar jag med lite Lergigan mot illamåendet. Dessutom har det börjar bli mer blodblandade flytningar sedan jag skulle kunna börja lyfta igen i torsdags så jag stoppar även i mig Cyklocapron lite nu och då. Blä för alla tabletter 😦

Nåväl. Nu när det som sagt är under kontroll kommer oron över analyssvaret på den bit de tog bort. Och så funderingar på om de fick bort allt. Och om han kollade upp i livmoderhalsen och inte bara längst ut. Tänk om jag har förändringar där med? Så fort semestrar och sånt är över ska jag ta mig till en gyn som jag förstår vad hen säger och som jag litar på. Förtroendet för den här gyn är tyvärr borta då han varken frågade mig ngn innan ingreppet eller gav mig ngn info efteråt. Hade han bara ställt basfrågorna (är du frisk? Äter du några mediciner?) innan op hade jag kanske sluppit blodbadet.
Men mest upptas tankarna av bebislängtan. Jag trodde jag skulle nöja mig med min lilla, vara lycklig att jag faktiskt fick ett barn. Men till min fasa har längtan efter att vara gravid igen vuxit sig allt starkare och jag börjar nu ana att om det nu inte blir fler så kommer det vara smärtsamt och jobbigt. Så mycket lättare det varit om jag inte längtat….
Pratade med mannen om det idag och även han börjar längta en efter en liten till, fina han ❤ Som ett led i den längtan ska jag iaf byta ut mina p-piller mot en kopparspiral så fort jag läkt i underlivet. Då har ändå kroppen en chans att få ordning på hormonerna, sätta igång med ägglossning och sånt tills vi kan börja försöka igen. För till den krassa verkligheten hör, förutom min ålder, ekonomin. Om vi får ett barn till innan Pluppen är 2,5 år så beräknas min föräldrapenning på samma inkomst som jag hade innan den förra graviditeten. Om det blir ett barn med BF efter 23/12-14, ja då beräknas föräldrapenningen på det jag tjänat här emellan. En himmelsvid skillnad då jag inte bara jobbar mkt mindre utan också gått ner i lön rejält. Totalt skulle det röra sig om ca 5000 kr/månad vi förlorar på det. Och då är inte min föräldrapenning hög från början precis. Nu vet jag att man inte kan planera barn men jag hatar att inte kunna försöka när vi vill. Nu ska vi enl gyn vänta tills efter omprov i januari. Så om allt är okej så har vi en månad på oss att bli gravida.
Jag v e t att det är lyxproblem. Att jag naturligtvis är lycklig om och när det blir ett till barn. Men va fan, jag hatar att vara styrd av omständigheter jag inte kan råda över 😦

Så, nu är alltså:
1 – byta ut p-piller mot kopparspiral
2 – hitta en gyn jag litar på och höra vad som verkligen är testat
3 – försöka få ett omprov så tidigt som möjligt. Har hört att man kan göra det efter 3-4 månader, vilket skulle innebära en enorm skillnad för mig

Bra, då har vi en plan.