2018 Februari
v.33 nu och wow vilken graviditet! Jag håller ihop och mår faktiskt riktigt väl. En liten doshöjning tidigare i vinter behövdes men absolut inte i jämförelse med de tidigare gångerna. Och jag fortsätter att kämpa på med skolan. Även det gick bra under hösten och nu senaste tiden så hade jag inte orkat vara på praktik så jag är tacksam över att jag ska sitta hemma och skriva de närmaste 7-8 veckorna. Och så längtar vi alla efter att lillasyster ska komma, helst nu på en gång tycker treåringen. Jag är nöjd med att det dröjer ett tag till men börjar bli less på att inte kunna eller orka som vanligt. Fysiska begränsningar är ju inte min starka sida precis. Jag kommer hur som helst ”ta examen” med min klass i juni. Alla teoretiska moment beräknas vara avklarade då så jag bara har slutpraktiken kvar, nästan färdig med andra ord! Underbart!
2017 November
På tredje försöket valde bebisen att stanna kvar och i magen växer nu fantastiskt nog min tredje dotter. Tredje. Dotter. Stort och magiskt. Efter en tuff start så mår jag äntligen bra nu och känner mig ganska harmonisk. Oron är där såklart, men den hör väll till som förälder. Och så kämpar jag på med sista året på utbildningen. Mitt fokus är inte riktigt där dock utan jag hade hellre suttit hemma i soffan, virkat babyfiltar och känt efter rörelser i magen.
2017 Juni
Jag studerar till Sjuksköterska och stormtrivs med livet i allmänhet. Avslutar strax termin 4 av 6 vilket innebär att jag bara har ett år kvar till min första examen! I sommar ska jag till min stora glädja arbeta på BB som undersköterska och jag har väll sällan varit så pepp på ett sommarjobb som i år.
Längtan efter ett tredje barn blev i vintras stark och jag kastade mina p-piller den 1/3. Jag blir vansinnigt lätt gravid även nu men det har slutat ned missfall båda gångerna. Ett i v.4+1 och nu det senaste v.9+2 (avstannat v.6+6). Efter två missfall i rad tar vi nu en paus en månad så att jag och min familj får vila lite och återhämta oss.
2014 Juli
Sjukskriven igen. Från exakt samma graviditetsveckodag v.26+5. Jag orkar uppenbarligen inte med en graviditet samtidigt som jag ska hålla näsan över vattenytan med allt annat. Nu har jag dessutom börjat må illa igen, fogarna gör ont och det är allmänt jobbigt. Jag saknar vänner och ett socialt liv här på vår nya hemort och undrar varför vi flyttade från Skåne. Typiskt mig att alltid längta tillbaka. Hur som helst är jag nöjd med att det inte blir fler graviditeter för mig efter denna (måtte allt gå bra nu bara). Jag skulle knappast hålla ihop under ännu en graviditet med två små att ta hand om samtidigt.
2014 Februari
Vi har flyttat. Och flyttat igen då vi strax efter att vi kommit till vår nya hemort hittade ett hus som passade oss. Så dagarna före nyår släpade vi möbler och kartonger så vi storknade. Och trött som bara den var jag. Vilket visade sig bero på att ännu ett litet liv växer inom mig. Illamåendet har golvat mig även denna gång, tyngre med en pigg 1.5 åring att ta hand om också. Nu äntligen börjar det släppa och jag kan orka med mitt fina barn. Ett toppenresultat på KUB nyligen gör mig än lugnare och jag hoppas jag ska kunna njuta av denna graviditet. En graviditet som troligen blir min sista. Vemodigt men samtidigt helt okej. Jag blir inte yngre och även om jag hade önskat många barn så är vi fler än en om beslutet.
2013 September
Han kom hem. Vi blev en familj. Vi bråkar och älskar i en enda röra. Vår älskade unge börjar bli ett barn istället för en bebis och vi längtar fler små pluppar. En allvarlig cellförändring och efterföljande konisering har dock satt stopp för de planerna just nu och vi väntar otåligt på att få klartecken att försöka igen. Och så står vi i begrepp att flytta. Om tre veckor bär det av. Till Östergötland. Hoppas innerligen att vi ska trivas.
2012 november
Nu har han åkt. Vi är själva Pluppen och jag. Märkligt nog är det inte så illa som jag var rädd för. Min tillvaro i Lund börjar ordna upp sig allt eftersom jag lär känna fler och fler människor. Dessutom har jag bestämt mig för att åka dit jag vill, när jag vill. Så min tid kommer delas mellan min älskade fjällby, föräldrarna i Stockholm och vårt hem i Skåne. Och så räknar vi ner till hans hemkomst, för då ska vi flytta till en ny plats och börja om tillsammans.
2012 september
Så har förberedelserna börjat inför mannens frånvaro. Redan nu är han borta hela veckorna men från november är det totalt 6 månaders frånvaro. Så på ett sätt blir jag själv, så som jag förberedde mig på under tiden som Femmis. Jobbigast är nog att jag nu har flyttat från mitt egna hem och bor i en helt ny stad. Att vara själv hade varit lättare nära mina vänner och i mitt eget nätverk. Vi får se hur jag löser det.
2012 augusti
Numera mamma till världens mest underbara lilla tjej, född 2012-06-23. Hon kallas oftast för Pluppen men heter Ebba.
Skriver när jag hinner om livet som mamma på en ny plats, i en ny relation och med ett helt nytt liv.
2011 oktober
Och så det blev! Gravid på första ÄL. Helt oförberedd och världen ställs på ända. Mannen som bor 200 mil härifrån, jobb, framtid, bostad, gamla demoner från det förfluta och annat mörkt. Men herregud så efterlängtat! Det är värt varje sekund av gråt och ångest. Jag är efter många långa års väntan äntligen gravid!
2011 augusti
Så blev det. Jag är numera ett Vi (fast jag också förstås) och vi delar nu längtan efter barn. Han är övertygad om att det kommer bara vi börjar försöka, jag är mindre säker även om jag så klart hoppas. Ett nytt och spännande kapitel börjar i livet.
2011 juni
Efter tre inseminationer som stolt Femmis så gjorde jag mig redo att gå över till IVF, kanske lite tidigt men med mina långa resor så blev det nästan omöjligt att hinna till kliniken i tid. Men så klampar en man in i mitt liv. En man som (kanske) är bra på riktigt och som verkar vilja stanna. Men det innebär också att jag kanske måste vänta med min barnlängtan. Och det kanske innebär att jag måste flytta från platsen jag älskar. Men vem har sagt att livet ska vara lätt?
2011 januari
Äntligen har jag hittat min plats på jorden; en levande och brusande by i norra Lappland. Här bor jag i ett lägenhetshus nära järnvägen med många, nära vänner runtomkring. Det senaste året har här dessutom varit en babyboom utan dess like och det finns nu, förutom alla andra barn, 5 småttingar under 1 år på våra 130 bofasta OCH två magar i blivande! De flesta av oss arbetar med turism och livet är hektiskt och intensivt under säsongerna, men det finns alltid tid till att sticka ut huvudet när någon går förbi och ropa in dom på kaffe. Min fritid tillbringar jag allt för mycket i tv-soffan men än hellre ute på fjället. Där finns massor att upptäcka tillsammans med barn och jag hoppas att jag i framtiden ska få dela min entusiasm över fjällämlar och järvspår med ett litet pyre.
/V
