Trollunge

När pluppen föddes hade hon svarta små lodjurstoffsar på öronen. Så söta att man kan dö. Nu har pappa J äntligen lyckats fånga dem på bild, för inte har de nöts bort inte, snarare vuxit till sig.
Mamma och pappas trollunge ❤

20120729-141959.jpg

Annonser

Ett år

Tänk, idag är det ett år sedan jag på riktigt släppte in mannen i mitt liv och accepterade att vår kärlek var värd en ärlig chans. Eftersom jag är så trött ska vi fira lite enkelt här hemma med chokladfondant och en munfull bubbel, och så har mannen lovat att hämta hem sushi till lunch åt oss 🙂
Men först ska jag gå och sova en stund tillsammans med min ljuvliga dotter, vår lilla plupp som redan snusar gott på mitt bröst <;3

Tänk så livet kan ta nya riktningar bara så där! Och att det kan bli så bra!
Kärlek ❤

Stockholmresa

Äntligen sitter vi i bilen på väg hem igen!
Vi bestämde oss i början av veckan för att det var dags att ta sig upp till min familj i Stockholm. Dels för att min pappa och min mormor skulle få se sitt barnbarn och barnbarnsbarn men också för att min syster som bor i Australien är hemma på besök och hon måste ju också få se pluppen. J hade dessutom varken träffat henne eller min pappa förut så det var en del att ta igen.
Vi satte oss i bilen i onsdags eftermiddag och det tog 8,5 h att ta sig de 60 milen upp. Pluppen hon sov nästan hela vägen och det gick väldigt smidigt ändå.
Dagarna hos mamma har varit intensiva. Jag som avskyr när mitt lilla hjärta vandrar från famn till famn kunde inte annat göra än att acceptera hur det blev. Det är klar att mostrar, morfäder och mormödrar ska få gosa med sitt hjärta. Särskilt min syster som bara kommer hinna se henne en gång till under sin sverigevistelse innan det blir två år till nästa gång. Men usch vad jag tycker det är jobbigt att vara hemifrån. Min sömn blir klart lidande och det går ut över humöret direkt varpå jag tycker alla är själviska och obetänksamma när det kommer till pluppen och mig, vi behöver få vara i fred! Vårt hjärta tar det mesta med ro och sover mycket även om hon också förstås påverkas av avbrutna och stressade amningar och att bli väckt när vi bänglar med henne ut och in hos folk. ”det ska dom tåla” är den allmänna meningen. Jo, det är möjligt. Men det är jag som halvt medvetslös av trötthet blir sittande sena nattimmar med en orolig liten tjej som inte kommer till ro medan de kan sova som vanligt 😦 Att dom sen inte kopplar ihop det med deras beteende gör mig ännu mer irriterad. Nä, usch. Nu är jag grinig och sur. Det är nog bäst att jag avslutar här och skriver igen när jag är gladare…

Allra värst mår jag nog egentligen över att jag inte säger ifrån. Det ska jag bli bättre på!

Enmånadersplupp

Min lilla tjej, hon blev en månad i förrgår! Det händer massor med henne och det är ingen nyföding vi har länge, det är en bebis! Hon har gått upp 500 g och vuxit 2 cm och vägde alltså vid enmånaderskollen 4285 g och var 55 cm lång. Hon kan däremot fortfarande ha sina kläder i stl 50 och är så himla liten! Hon älskar att titta på kontraster. Soffans svarta och röda kuddar mot den vita väggen är oerhört spännande, så även kanten på den mörka filt vi hängt över fönstret i sovrummet. Hon sover allt som oftast enormt bra fortfarande, i natt var det långa passet mellan 23.30-04.30 och jag lyckades sedan efter amningen lägga tillbaka henne i babynestet och så sov vi till strax efter kl 8. Den här mamman mår minst sagt rätt bra när det gäller sömnläget.
Utöver det är hon så galet fin att jag mest bara tittar på henne och när hon sovit för länge på dagen och för en gångs skull legat själv så saknar jag henne något enormt, fast hon faktiskt ligger så nära.

Vårt hjärta ❤

Egentid

Vi har fått en ofattbart lugn liten plupp *pepparpeppartaiträ* som älskar att sova och äta. Amningarna tar 2-3 timmar var gång, särskilt på förmiddagarna. På eftermiddagen så sover hon i tretimmarspass och då försöker jag också sova.
Men idag har jag gjort nåt nytt. Jag tog en promenad. Och inte vilken promenad som helst utan på helt egen hand. Det var nästan otäckt skönt att få vara helt själv för första gången på 10 månader. Pluppen var hemma med pappa och några flaskor utpumpad mjölk, mysigt för dom med att få rå om varandra.
Har så mycket jag vill skriva utöver det men jag har varken tid eller ro till det. Förlossningsberättelsen kommer när vi har internet igen och vi får några dagar då vi inte har besök eller åker iväg någonstans.
Tills dess önskar jag er lika mycket kärlek som jag upplever just nu.
Kram!

Livstecken

Nattamning… Mysigt men samtidigt är jag så enormt trött.
Hinner inte alls skriva här just nu eftersom jag prioriterar sömn och mat när jag har någon minut över. Dessutom har vi inget internet hemma på ett tag så jag har bara möjlighet att läsa och skriva i telefonen. Det senare medför en sak till förresten: jag kan inte kommentera hos många av er. Läser alltså, tänker en massa kärlek till er men kan inte tala om det 😦
Nej, nu måste jag koncentrera mig på pluppen.
Kram på er!

Kärlek

Livet går för runt här hemma. Kämpar med att hinna sova, mata pluppen, duscha, äta, umgås med mannen och träffa vänner och familj. Ibland undrar jag om det inte varit lättare att vara själv om allt. Inte för att mannen gör ett dåligt jobb men den tid jag lägger på oss hade jag kunnat sova… Oavsett är jag ändå tacksam att han finns här för mig och oss. Och självklart älskar jag honom! Det är bara knepigt med relationer ibland.
Just nu sitter vi i alla fall i soffan och jag har en sovande lite tjej i famnen. Nya favoriten är att somna på min axel mitt i en rap och sedan glida ner lite mot magen när jag lutar mig bakåt och fortsätta sova där. Älskar det lika mycket som hon; den mjuka lilla kroppen som så tryggt är fastklistrad vid min egen. Hjärtat svämmar över av kärlek, lycka och värme ❤ ❤ ❤

Jag önskar att alla fick känns sig så varma inombords för å vad jag njuter!