Huvudet upp och fötterna ner

Ja, på mig alltså. Nu har livet stabiliserat sig lite igen. Efter besöket på KK har hon levt om som vanligt där inne i magen och jag kan slappna av lite mer. Mannen har också varit ledig några dagar så vi har hunnit ta hand om varandra och funnits nära. Jag mår helt klart bättre. Kanske har nivåerna av medicinen stabiliserat sig också? Huvudvärken är i alla fall inte lika påträngande längre vilket är skönt.

Annars njuter jag av att ha avslutat mina renoveringsprojekt och kunna koncentrera mig på att bo och leva i vårt hem. Visst finns det kvar att göra men inget som är akut överhängande faktiskt. Det får ta lite tid att bo in sig också. Idag har jag också spenderat eftermiddagen på stan med en efterlängtad vän som också flyttat ner hit från vår fjällby. Det är verkligen inte lätt att acklimatisera sig till det ”vanliga” livet här nere så hon och hennes man har det rätt kämpigt just nu. Samtidigt så vill dom ju slå sig ner och skapa en trygg punkt i tillvaron, men det tar tid. Är i alla fall glad att hon är här, en liten bit av ”hemma” för mig 🙂

Istället för att härja runt och bygga en massa så går jag in för att förbereda mig så gott det går inför pluppens ankomst. Igår tvättade jag alla bebiskläderna i stl 50 och dom hänger nu på tork här i vardagsrummet. Herregud så pluttigt och fint det är! Kan inte riktigt förstå att det är till vårt barn allt det vi förbereder. Det är så stort! BB-väskan ska packas här också. Vi ska ju enligt planen stanna på BB för övervakning några dagar extra så vi får väll packa ner lite mer än brukligt, både till oss och till Pluppen. Ska försöka plocka upp den där virkningen som jag längtat efter i flera månader också. Så får vi se om jag hinner få ihop en filt åt henne innan hon kommer.

På träningsfronten har det blivit några pass Yoga den senaste veckan och jag ska strax plocka fram hantlarna och köra lite Body Pump här i vardagsrummet. Har inte alla vikter som behövs men tänker att jag väger så pass mycket extra bara i mig själv nu att det räcker nog :-S Är förvånansvärt rörlig fortfarande vilket är oerhört skönt. Att cykla hit och dit eller bära/gå är inga problem. Det är bara i bland som hon trycker så mycket mot bäckenbotten att det gör vansinnigt ont i underlivet, då är det svårt att gå rakt…

Snurrigt och lite virrigt inlägg, så som jag känner mig med andra ord 🙂

Kram på er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s