Ofrivilligt Barnlösas Dag

För ett år sedan visste jag inte om jag skulle skriva något eller inte, var jag verkligen Ofrivilligt Barnlös? Jag hade ju inte ens försökt så många gånger att jag visste hur det låg till. Men längtan hade jag haft i många år och lika så hunnit sörja och försöka ställa in mig på ett liv utan barn, tankar jag bearbetade parallellt med mina försök. Därför skrev jag detta.

Det gångna året har ställt mitt liv på ända och bevisat för mig att jag inte hade så svårt att bli gravid som jag var rädd för. Från att vara ensam singelförsökare är jag nu i en varm och kärleksfull relation, höggravid med vår älskade Plupp och så oerhört lycklig över vad livet gett mig.

För, om allt går bra (vågar inte riktigt ta ut det i förskott..), så kommer jag inte behöva tillhöra skaran som kämpar och slåss för att få sitt älskade barn. Jag är tom ganska normalfertil trots de inseminationer jag gjorde utan ett bestående plus, annars hade jag inte blivit gravid så lätt tillsammans med mannen. Eller så var det ett lyckokast. Ett guldägg som släppte just i början av oktober förra året. Det får framtiden utvisa, den dagen vi börjar önska syskon.

Det jag vill ha sagt är att oavsett att jag är gravid nu och är ”på andra sidan” så gör inte det mitt stöd till er som fortfarande kämpar mindre. Jag kommer alltid att vara innerligt tacksam och förundrad över att just jag faktiskt får uppleva hur det är att ha någon som kilar in sina fötter under revbenen och pressar allt hon kan, som hickar på kvällarna, gör mig gräsligt varm i sommarvärmen och som jag redan nu älskar över allt annat. Jag kommer aldrig att ta för givet att barn kommer som man planerar och önskar. De är en gåva.

Det gångna året har till min stora lycka inte bara ändrat mycket för mig. Det har fört med sig framsteg för singlar i Sverige så att de som har svårt att bli gravida faktiskt kan få hjälp. Singlars rätt till insemination har klubbats! Äntligen har våra politiker insett det vansinniga i att definiera en sjukdom utifrån civilstånd.

Mycket finns kvar att göra, för såväl ensamstående som par. Men jag tror vi har kommit en bit på väg. Måtte bara fortsatta utvecklingen gå fort!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s