Vardagslycka och rörlighet

Åh vilken bra dag det här har varit hitintills! Jag tar Citodon och Panodil var 4:e timme, underbara piller! Det tillsammans med kylkompressen och att Naprapaten knäckte loss orsaken till inflammationen gör att jag nu ser ljuset i tunneln och faktiskt kan andas igen!

På förmiddagen ringde svärfar och meddelade att han var här med bilen nu. Jag åkte dit och lämnade den igår för att han skulle laga nåt med bromsarna. Väntade ett tag men när jag behövde åka in till KK och doktorn så fick jag deras bil under tiden. Så idag kom han med den; lagad, nyservad, tvättad och vaxad, sommardäck på samt städad inuti! Alltså, är det så här det är att ha en pappa? Känslorna är blandade över den hjälp vi får. Dels känns det väldigt konstigt, som om vi utnyttjar dom, men samtidigt helt underbart skönt! Inser också hur mycket jag formats av allt som hände pappa och oss. I min värld så gör jag det själv, annars händer det inte. Men jag tror nog att jag kan vänja mig vid detta 🙂 Min underbara mamma hängde jag med i telefon under halva förmiddagen, hon lika glad som jag över att vi har en farfar till vårt barn som finns till hands.

Under tiden ropade jag hem en vårjacka på Tradera för 194 kr. Kan fortfarande stänga min skaljacka men det är knappt. Behöver def något när det regnar och blåser ute och jag kan inte inbilla mig att jag inte kommer bli större de närmaste 6 veckorna… Det blev en halvlång jacka från Espirit med dragsko i midjan, stl 42/44. Hoppas att den passar.

Jag har också hunnit skrubba rent den sista biten av badrumskaklet inför målning och sedan varit ute och gått i försommarregnet en timme. Det är sådan enorm lycka att sammandragningarna som jag hade så mycket av i början nu har gett sig. Konstigt men sant. Njuter av att vara mer rörlig så länge det varar. Tror dessutom att pluppen sjunkit något för det trycker inte alls lika mycket uppåt längre. Däremot pressar hon sina små fötter mot mina revben på höger sida mest hela tiden samtidigt som det ilar i underlivet. Tror hon pressar sig nedåt jag. Vi får väll se vad bm säger i morgon.

Nu sitter jag uppkrupen i soffan och laddar inför kvällens vattengympa med lite egotid:

Önskar er alla en minst lika fin dag som jag har fått.

Kram och kärlek i mängd!

Annonser

En tanke på “Vardagslycka och rörlighet

  1. Jag bodde väldigt långt borta från min fina pappa i 11 år, och fick lära mig, precis som du, att ska jag ha något gjort så får jag göra det själv. Nu har jag pappa nära, och vet d man lär sig ganska snart att det är ganska skönt att man kan men faktiskt inte behöver göra allt själv 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s