Huset med arga lappar och sjuka grannar

Skit också! Jag hade ju problem med mina grannar i min förra hemby och kände en enorm lättnad över att flytta därifrån. Men dessvärre verkar det som om jag bara har hamnat ur askan i elden 😦

Förra veckan kom en kvinna och ringde på dörren för att klaga på att jag går på toaletter på nätterna. Hon bor precis under oss och det störde hennes nattsömn så illa.. Glodde på bara på henne och visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen, men blev mest ledsen. Till saken hör att varken mannen eller jag är särskilt synliga eller kräver något. Basgångarna från musiken under står vi ut med hela dagarna. likaså cigarettröken som letar sig in genom våra öppna balkongdörrar ett par gånger varje kväll…

Jag har blivit försiktig när jag är uppe och stänger tex inte toalocket längre, men spola måste jag ju kunna göra.

I dag så kom nästa grej. Hade bokat tid i tvättstugan kl 8-14 för att tvätta upp en massa som vi rensat och ev också de bebiskläder vi köpt. När jag släpat mig upp ur sängen och tagit mig ner i källaren möts jag av detta:

Egentligen borde jag inte bry mig för personen i fråga är uppenbarligen rejält korkad och dum i huvudet själv eftersom lappen satt på min tvätttid, en tvätttid som är bokad i almanackan precis under lappen om reglerna för tvättstugan (sen lämnar språket och användningen av kommatecken en del att önska..):

Tyvärr blir jag så klart väldigt ledsen trots det. Och jag gillar INTE att bli kallad dum i huvudet. Är så himla känslig i vanliga fall och ännu värre nu med alla hormoner i kroppen. Första impulsen blir dessutom att jag vill jaga rätt på personen och trycka ner lappjävlen i halsen på honom/henne. Kanske inte så konstruktivt… Istället skrev jag ett artigt och samlat meddelande tillbaka om att ”hon/han borde läsa punkt tre i ”regler för tvättstugan” så kanske vi skulle kunna slippa så här otrevliga lappar framöver.”

Mest ledsen blir jag dock över att jag blir angripen på det här sättet. Vad är det jag gör som får folk att hoppa på mig med anklagelser om diverse ting? Är jag för öppen? Mottaglig? Snäll? Går ju aldrig till motattack utan backar så långt jag kan, kanske är det det dom vet och ser mig som ett ofarligt mål att ta ut sina irritationer på?

Hur som helst blir jag stressad över sådana här saker för jag blir orolig för Pluppen och hennes saker. Jag vill inte gå ner i tvättstugan och riskera att träffa på de här typerna. Jag vill inte ha min cykel i samma förråd som dom eller barnvagnen bredvid alla rullatorer i barnvagnsrummet. För överallt kommer det att någon gång finnas en arg lapp om hur dum jag är.

Usch. Ett tråkigt inlägg och jag märker att jag överreagerar, men å vad alla hormoner stökar omkring i kroppen på mig.

Det ska bli mycket intressant att se hur våra grannar reagerar på att vi får en liten som inte kommer ha någon koll alls på natt och dag i början…

 

Annonser

Om att vara tjock som en ballong, första tankarna på förlossningen och en massa annat..

Vet inte vad det är med mig, men jag skriver sällan här nu. Dagarna försvinner i ett töcken av trötthet och funderingar. Det är mycket att göra här hemma och jag har svårt att få igång mannen till att vara med och då tappar jag också orken lite.

Utöver det har jag hunnit träna två gånger igen den här veckan, är ute och går lite mer och har återupptäckt min cykel som tar mig snabbt och lätt dit jag vill. Lund är en trevlig cykelstad, förutom att det är kullersten nästan överallt och mitt stackars blygdben gillar inte att slås mot sadeln när det skumpar så där. Ska se om jag hittar en gelésadel att sätta på cykeln för att dämpa lite. På träningen njuter jag allt mer. Kroppen svarar på att få röra sig och i onsdags gjorde jag mina armhävningar på tå igen 🙂 Annars är jag tjockare än någonsin. Jag ser verkligen höggravid ut nu och blir allt mer svullen, känns märkligt. Älskar dock min runda, fina mage 🙂

Att få lite koll på kroppen och mina muskler igen har gett mig den tryggheten jag behöver inför förlossningen. Att komma helt försoffad och otränad till mitt livs utmaning har skrämt mig lite. Nu är det bara allt annat kring det som ska komma om 8 veckor som jag måste börja förstå. Sanningen är att jag fortfarande inte fattar att det är ett barn där inne, visst ser jag och förstår rent intellektuellt men känslomässigt är det svårt att ta in. När bm som leder vattengympan dessutom pratar om målbilden att få ha sitt barn i famnen reagerar jag mest med ett ”Hjälp!” Jag ska bli mamma! Det är något jag inte vet hur jag ska hantera och därför skyggar över. Att mannen och mina svärföräldrar dessutom kommer med bilbarnstolar och sulkys för barn  på 1 år gör mig enormt stressad. Visst är det bra att vi får gratis men jag kan inte tänka så långt fram! Jag vill inte leva i framtiden hela tiden, jag har fullt upp med nuet. Är så rädd att jag inte ska kunna ta till mig mitt barn och har nog med att hantera det. Jag vill också så mycket som möjligt njuta av bebistiden och inte alls tänka framåt om jag inte måste.

Snurrigt inlägg men det är snurrigt i min skalle, återkommer när jag kan tänka lite bättre..

 

Mannen och Ikea

God morgon på er!

Här vaknade jag 07.53 av att grannens hantverkare satte igång med sina betongverktyg igen. Igår satte det igång kl 10 och höll på till kl 15, höll på att bli galen! Har letat fram mina hörselkåpor som jag sitter med i soffan men det är inte så lätt att få till den där vilan jag är sjukskriven för att få…

Nåja, det var inte vad jag skulle skriva om. Istället var det min fina man och förra helgens besök på Ikea. Gång på gång får vi bekräftat hur olika vi är och hur fantastiskt bra det kompletterar den andre. Men det här slog alla rekord tror jag.. Jag har ju läst hur en del av er längtat efter att få gå på Ikeas barnavdelning och känna, klämma och köpa till det egna barnet. Själv avskyr jag all form av shopping och Ikea är nästan värst av allt. Brukar bli illamående, ilsken och yr när jag är där. Enda sättet att överleva är att ha en klar lista på vad jag ska ha och sedan ta ett djupt andetag innan jag går in och så bara få det gjort. Men på väg in i varuhuset när jag försöker stålsätta mig för att överleva utbrister mannen plötsligt: ”Tänk, äntligen får jag också vara en av de där lyckliga som går omkring med sin gravida flickvän på Ikea och ska handla till sitt gemensamma hem!”

Behöver jag säga att jag mest bara gapade och glodde på honom? Min stora, starka man 🙂 Han är så fin och jag älskar honom så oerhört mycket!

Äntligen internet!

Åh, vilken befrielse det är att kunna ha internet på datorn igen! Jag har ju haft ett trådlöst abonnemang hemma och det flyttade jag med ner till Skåne. Så långt frid och fröjd, tills vi upptäckte att sladdarna för inkopplingen var kvar i de kartonger jag lämnat till min vän M där uppe i norr. Så nu har vi väntat på att hon skulle åka in till stan och skicka det där vi lämnade kvar. I går kom så äntligen det sista bussgodset fram och nu kan jag alltså äntligen ha full tillgång till internetvärlden! Och äntligen kanske jag kan kommentera på era bloggar igen. Internet i telefonen i all ära, hade gått under utan min iPhone!, så är det något annat att ha ett helt tangentbord och att kunna se hela sidor på en gång.

Utöver det rusar tiden fram. Jag är trött mest hela tiden och hormonerna har börjat spöka med mig ordentligt. Humöret åker upp och ner, jag gråter för saker jag aldrig reagerat på förut och är allmänt känslig. Dessutom har jag börjat må illa igen och det är väll sådär. Tur att jag fortfarande har mina Lergigan.

Pluppen pluppar runt där inne och ger sig mer och mer till känna. De senaste dagarna har vi börjat kunna identifiera en liten fot och en rumpa när vi kikar och känner på magen. Hon trycker dock ganska mycket uppåt mot lungorna men även med huvudet ner i bäckenet och på min blåsa. Kort sagt så ligger hon väldigt långt in mot ryggen och det känns. Enda fördelen är väll att jag inte får så ont i ryggen av tyngden, däremot har jag svårt att andas… Sova var omöjligt ett tag då jag inte får syre till huvudet om jag ligger på rygg, får ont i bäckenet om jag ligger på sidan och omöjligen ligga på mage av naturliga skäl. Som tur var hade vi en gammal madrass som mannen nu har skurit ut ett ”maghål” i. Ser inte klokt ut när man ser min sida av sängen men å vad jag sover gott nu när jag kan ligga lite halvt framåt på natten när jag ska sova.

Fortfarande är där också en hel del att packa upp. Jag tycker inte vi gör annat än köper saker som vi bär upp till lägenheten och sedan rensar på något nytt ställe och sedan släpar ner en massa som sedan ska köras till återvinningen. Och vi har inte ens börjat med de större renoveringsprojekten! Blir lite stressad ibland men det är ju trots allt 2 månader kvar. Vi hinner nog…

Vattengympa, energi och lycka!

Vilken energi jag har haft idag! Träningspasset igår var helt klart precis vad jag behövde. Har inte sovit något alls idag och fått tvättat cykeln, städat hemma, målat ett varv till på de där kakelfogarna jag kämpar med, tagit en promenad i vårsolen, bakat bröd och varit på vattengympa. Och så har mannen och jag malt lite kött också inför morgondagens middag.
Vattengympan var lite halvmesig men skön. Mycket avslappning och fokus på förlossningen vilket var jättebra. Dessutom var det bättre sammanhållning i gruppen och fler att småprata lite med vilket alltid är trevligt. Tror Pluppen också gillade Vattengympan för hon har sparkat och grejat ett par timmar efter plaskandet. Nu verkar hon dock äntligen ha kommit lite till ro.
Men störst idag är nog känslan av lycka. Pratade med två kompisar i byn jag flyttat ifrån och fick två nya gravidbesked. Blir så klart väldigt glad för deras skull men inte en droppe saknad eller längtan kom över mig. Istället var jag så nöjd med var jag befinner mig, med att jag har underbara mannen vid min sida, pluppen i magen och en framtid som öppnar för tusen fler möjligheter än om jag bott kvar.
Är så kär i mannen att jag inte riktigt vet var jag ska bli av 🙂 Lycklig!!

VäntaBarnGympa och renovering

Det går framåt här hemma. Vi packar upp och flyttar om så att jag får plats bit för bit. Däremellan städar jag och förbereder inför de större ingreppen i lägenheten vi ska göra. Ni kan tro att vissa delar lämnar en del att önska då mannen haft lägenheten som en plats att bara sova på sedan han flyttade in för 4 år sedan. Nu är dock snart köket skinande rent, har bara kvar ugnen, inne i skåpen och under kylen. Jag håller även på att måla fogarna i badrummet. Sen väntar målning av köksluckorna, nytt golv i köket och nya skåp och blandare i badrummet, gardiner!! och att få upp lite tavlor. Måste komma ihåg att ta lite före- och efterbilder kom jag på nu! Svårt att veta vad som är bra att göra med tanke på att vi räknar med att sälja om drygt ett år. Vill inte lägga ut en massa pengar som vi inte får tillbaka..

Det går som sagt framåt om än långsamt. Jag är så enormt trött mest hela tiden. MEN igår var jag på VäntaBarnGympa! Åh vad det var roligt och skönt! Kände mig dock som en flodhäst jämfört med de andra och det blev uppenbart hur högt upp och långt in jag bär Pluppen. Inte undra på att jag har svårt att andas ibland. Längtar tills hon sjunker ner lite. Däremot var jag den som tog i mest, något instruktören påpekade efter passet 🙂 Själv anser jag att jag lika gärna kan stanna hemma om jag inte tänker ta i. Det faktum att jag nu gått 30+4 och är nära J samt sjukhus gör också att jag inte är så rädd för att hon ska komma för tidigt längre och äntligen vågar ta i lite mer 🙂 Har sovit som en liten gris i natt och känner mig piggare idag så förhoppningsvis kommer träningen ge mig mer energi. Och i kväll är det vattengympa! Tjoho!