Halvtid och ny magbild

En ny bild ligger här.

Nu börjar det faktiskt hända något, i alla fall om jag jämför med bilden för två veckor sedan. Men fortfarande är det mer som att jag ätit för mycket och gått upp i vikt.. Börjar faktiskt längta efter att få en kula nu så att jag inte måste förklara mig om varför jag inte vill lyfta så tungt eller stressa så mycket.

Och halvtid hörni! Underbart och fantastiskt. Dessutom bara tre månader kvar att jobba innan jag flyttar ner till mannen och får vara ledig och gravid i fred. Jag kan skönja ljuset i slutet av tunneln 🙂

Trötthet, längtan och funderingar

Dagen idag hade väll kunnat starta bättre kan jag lätt säga. Vi var tre tjejer som hade peppat till max för att vi skulle ta oss till Jokkmokks Marknad. En resa som innebar att vi skulle åka härifrån redan kl 04.30 i morse för att hinna med en buss från Kiruna som gick till Jokkmokk över dagen. Av detta blev det intet. Min bil startade inte, trots batteriladdaren som suttit i hela natten. F’s bil startade inte, inte heller P’s, M’s eller någon av de andra vännerna vi faktiskt hade mage att väcka där mitt i natten. Det är kallt som s*tan här, precis som i resten av landet, och bilar som står ute i -30 grader ett par dygn tenderar att bli lite vrånga…

Det blev sängen igen i stället. Något som egentligen var väldigt skönt eftersom min trötthet har nåt nya nivåer. Jag sov i alla fall till kl 11.30, har varit ute en liten sväng i kylan och sedan sovit några timmar till. Ikväll ska vännerna ner på puben och hänga. Kanske går jag med men mest vill jag sova.

Är det meningen att jag ska vara så här trött? Att jobba är en plåga. Måndag-tisdag går  bra, onsdag brukar vara okej men torsdag och fredag den här veckan har jag fått kämpa mig igenom. Bara att gå fram och tillbaka till jobbet är en kamp där jag mest vill lägga mig i närmaste dike och bara vänta på att någon plockar upp mig. Ska ju till läkaren på fredag och jag ska be henna kolla blodvärdet.

Annars längtar jag väldigt mycket efter att flytta söderut nu. Längtar efter mannen och längtar efter Pluppen. Precis som det ska vara. Är lycklig över att jag känner mig redo att flytta härifrån, tänk så det går att ändra fokus på livet när någon så mycket viktigare kommer in i det. Viktigast för mig är Pluppen och oss. Resten är för tillfället väldigt ointressant. Världen krymper och jag gillar det.

Funderingarna gäller bloggen. Jag har inte samma behov av att skriva här längre som jag hade i början, då när jag gjorde min resa ensam. Pluppen blir allt mer verklig, relationen med mannen lika så. Och all tid jag har över sover jag mest. Jag kommer inte lägga ner än, men jag kommer nog skriva allt mer sällan. Men då får det vara så. Jag kommer inte försvinna utan att säga till innan i alla fall 🙂

En fundering till är var Pluppen är någonstans. Folk ser fortfarande inte att jag är gravid. Inte ens när jag har ett tight linne på mig som fallet var tidigare i veckan. Och i morgon går jag in i v.21… Ska se om jag får till en ny bild på min obefintliga mage i morgon.

Kram och godnatt!