Kittlas!

Gisses vilken livlig bebis jag har! Några dagar ibland tar hon det lugnt men annars är det rejält med liv där inne. Lustigast är att det har börjat att kittlas när hon lever om. Helt absurd känsla, men makalöst magisk 🙂 Fast i går natt var jag mindre imponerad eftersom hon låg och sparkade på min blåsa med jämna mellanrum :-S Älskade, älskade unge!

Annars ägnar jag mig åt att mer än vanligt jobba ihjäl mig. Omorganisationer. Jag säger bara det. Nästa gång jag hör något sådant och jag är i ett skede i livet när jag helst vill ägna mig åt livet och min familj, då ska jag springa så långt därifrån jag bara kan. Fast samtidigt är det vansinnigt kul att vara med och driva, förändra och utveckla. Kommer alltså kollapsa med ett leende…

Det var bara det jag skulle säga. Och att det nog var en himla tur att jag gått upp några kilo här i början av graviditeten för nu har jag svårt att få plats med mat och ovanpå det jobbar så mycket att jag glömmer att äta.

Nu ska jag skriva klart några dokument till i morgon och sedan hinna sova några timmar innan nästa maratonpass.

Kram på er så länge!

Annonser

Ny vecka, magbild och Pilatesövningar

En ny magbild ligger nu här. Vi är framme i v.24 och det händer mer med magen än vad som syns på bild märker jag. Det är en liten fin rundning nu som faktiskt syns om jag har tighta kläder. Börjar äntligen tycka att jag ser mer gravid ut än småtjock.

Mannen åkte hem i går och jag har ägnat mig åt att sova sedan dess, något jag iof också gjorde när han var här. Jag är inte världens roligaste sällskap precis.

Passade hur som helst på att göra pilates i morse och var tvungen att ta ett bildbevis på att pluppen nog allt är mammas flicka, eller vad tror ni? 😉

Livstecken

Vi mår bra, både pluppen och jag. Tänkte bara säga det först. Däremot har situationen på jobb nåt nya dimensioner och det har varit riktigt jobbigt. Med några korta ord kan jag beskriva det med Omorganisation, Illojalitet mot arbetsgivare, Personliga konflikter och Maximal arbetsbelastning.

Nej, det är inte jag som gjort något av detta. Däremot har jag blivit ifrågasatt av kollegor som tycker att jag borde vägrat att ta den befattning som tf Receptionsansvarig jag fick pålagd för några veckor sedan (i lojalitet med vår fd kollega som blev bortorganiserad från den tjänsten för två månader sedan). Det är en lång historia som jag inte ska tråka ut er med men det är tungt att hamna i konflikter som jag inte alls har bett om, ser någon anledning till eller vill veta av. Jag har i alla fall själv kämpat med lojalitetsfrågan men tagit upp det med vår Platschef, fått orsakerna till det som hänt redogjorda för mig och accepterat det som skedde. Eftersom jag har typ världens bästa chef så är det inga problem att ens ta upp att jag själv har känt mig kluven i min lojalitet. Han tycker det är självklart att jag känner så eftersom jag även var/är vän med M som fick gå från jobbet, inga konstigheter där. Dessutom är det väldigt okomplicerat det här med lojalitet när man hårddrar det. Antingen kan jag förstå och ställa mig bakom mina chefers beslut eller så slutar jag. Jag kan ju inte arbeta på en plats som jag tycker har fel värderingar, det skulle vara förödande för självkänslan.

Nåja. Nu har jag varit ledig i två dagar och har även denna dag kvar att mysa runt på. Mannen är här hela veckan och han gör sitt bästa för att ta hand om mig. Så de senaste två dagarna har jag sovit, gråtit, ätit och somnat igen. Han har lagat mat, diskat, pussat och hållit om. Och äntligen börjar jag känna mig lite piggare. I går bakade vi faktiskt bullar också, självklart blev det dessutom några släta att göra semlor av. Med hemgjord mandelmassa i mängder, stora lass grädde (havrevisp) så var det himmelrike;

Pluppen pluppar runt där inne och det känns att hon blir större. Nu kan det sprätta till både ner mot ena jumsken och uppe mot midjan samtidigt. Hon verkar mest ligga på diagonalen med huvudet ner mot vänster. Min älskade, fina lilla tjej. Mannen är stolt över sparkarna, bra tecken inför framtiden, han är nämligen instruktör i Krav Maga samt självskydd och har redan börjat planera hur han ska lära henne att kunna försvara sig själv på rätt sätt. Han ser förresten till att öva mig lite då och då också så jag blir bättre och bättre på att tvinga bort den stora kolossen som kittlar mig på halsen med skägget. I förrgår lyckades jag faktiskt få till två stora blåmärken på hans örsnibbar, oups.. Fast han var mest nöjd och tyckte jag var duktig 😀

Med risk för att bli tjatig

Men det har jag väll redan blivit, i alla fall när det gäller mitt jobb. Herregud så trött jag är! Visst var det fint att vara ledig över helgen och samla kärlek men att sedan kastas in i sedvanligt jobbkaos med massor av övertidstimmar är ju ingen dröm precis. Idag kom jag i alla fall hem i tid fast huvudet surrar av allt på jobb. I morgon måste jag försöka fokusera på min andra avdelning som jag varit tvungen att bara släppa de senaste dagarna. Ska introducera en massa personal där också ju…

Inte hjälper det att jag känner mig tjock och svullen. Börjar bli rejält kurvig samtidigt som jag bara inte kan röra mig som förut, då krampar livmodern ihop. Försöker bita ihop och stå ut men hjälp vad det börjar bråkas från de gamla demonerna nu 😦 Självklart kommer jag aldrig göra något som på något sätt skulle vara dåligt för mitt älskade knyte och jag är enormt lycklig över att hon faktiskt växer inom mig. Ändå kommer de där känslorna. Försöker tänka att det faktiskt bara är en kort period, vilket det faktiskt är!

En blä-dag helt enkelt.

Nu ska jag sova bort resten av kvällen och innan dess ligga och känna pluppen böka omkring där inne ❤ lycka ❤

Om pluppens träningsvanor

Äntligen hemma! Blev direkt från tåget till jobb och sedvanligt kaos. Trist att längta därifrån redan efter en halv arbetsdag 😦 Men men, inte mycket kvar nu.

Hur som helst så glömde jag ju att berätta det viktigaste i går ju! J kände Pluppen när han hade handen på magen i helgen, en stadig spark fick han! Stort! Och i morse var det verkligen fullt liv. Kändes som om hon hade morgongympa där inne, lik mamma 😉

Det är bra märkligt det där att hon bor inuti mig. Älskar att känna henne där inne och vi har börjat längta tills hon kommer också, en egen plupp att älska sönder *drömmer*

Nu ska jag sova innan jag tar mig ann ännu en kaosdag på jobb. Bara fyra dagar kvar, sen kommer mannen hit en vecka. Megamys!

Mera tåg och en massa kärlek

Så var helgen slut och jag sitter åter på tåget, denna gång norrut och utan några som helst förhoppningar om att komma fram i tid.
Helgen har varit ljuvlig.
Läkarbesöket i fredags gick bra. Doktorn var stressad men gullig. Jag har verkligen haft tur med mina mvc kontakter. Mina sammandragningar har ju gett med sig nu när jag tar det lugnare så hon såg ingen anledning till att sjukskriva mig, skönt för jag gillar att jobba faktiskt. Bra ekonomiskt också att ha en hel lön ett par månader till. Även hon berömde mig också för hur bra det går för mig med en bra viktuppgång, lagom med träning och en anknytning till mitt barn i magen. Märks att både hon och bm nog är vana att det inte går så smidigt när man har min problematik med sig bagaget. Blir lite extra nöjd över att jag faktiskt klara det med hjälp av den förhållandevis låga dos medicin jag äter och mina bm-träffar. Vem hade kunnat tro det för ett par år sedan..!?
Fredag kväll gick vi och åt på Rå Epok i Lund. Enormt god sushi, rekommenderas starkt om ni kommer till stan nån gång.
Lördag blev sovmorgon, god frukost och sedan dagens stora projekt; köpa mammakläder. Min man är fantastisk måste jag säga! Jag som på riktigt hatar att shoppa och han som är så där lagom intresserad av kläder. Eller som vår kära vän A uttryckte det; Du (
J) shoppa med V? Det som en blind leder en blind ju… 🙂
Nåja, vi klarade oss bra! Han är ju lugnet själv så han höll kvar mig när jag ville rymma, pussade på mig när orken tröt, höll i påsar och varma ytterkläder när jag rotade i klädhögarna. För att inte tala om att han även såg vad som fanns i butikerna när mitt seende blev tunnelaktigt. Kom hem med ett par mammajeans och några toppar. Himmel vad skönt det är med mammakläder! Ingenting som klämmer eller spänner, för att inte tala om byxor med mudd. Ska jag alltid ha 🙂
Nu sitter jag så på tåget igen efter ännu en sovmorgon och mys i soffan till långfrukost. Känner mig utvilad och påfylld med kärlek och värme. Det märks skillnad på mig nu när belastningen på jobb gått ner lite, jag kan slappna av och njuta lite mer då.
Härnäst på helgen schema står en snabbfika och kram med finaste A på centralen innan natttåget norrut.
En massa kärlek till er där ute i världen, jag önskar er alla att få må så här fantastiskt som jag gör just nu! Kram