Tröstshopping på sitt bästa :-)

Dagen igår blev mycket bättre ganska snart. För det första hade Tonci fått plus! Drömde faktiskt om henne också på natten innan.

Sen samlade jag ihop mig och vi for in till Kiruna med målet ICEHOTEL. Ville så gärna visa mannen det fantastiska bygget. Han blev precis facinerad och imponerad som jag hoppats, härligt!

Sen köpte vi en liten mössa med snöflingor på till Pluppen, det var J som absolut ville ha den med hem 🙂

En runda på stan med inköp av amnings bh storlek gammelmormor och trosor i samma kategori, herregud jag känner mig rätt svullen 😦 Nåja, ska bli skönt med kläder som inte klämmer.

Sist men inte minst så ”råkade” jag gå in på Telias butik och ut kom jag med en sprillans ny IPhone!!! Har en gammal telefon med ett abonnemang som jag fortfarande är bunden vid så därför har jag inte velat köpa ytterligare en. Men efter lite positivt räknande så kom vi fram till att den sammanlagda kostnaden för båda blir ändå lägre än nuvarande telefonräkning eftersom mannen och jag kommer kunna ringa gratis via Viber nu.

Dagen avslutades med god Thaimat, en sväng på Coop för att handla nyårsmat och sedan hem och till soffan.

Shopping är helt klart underskattat som humörhöjare 🙂

Annonser

Ilsken och gnällig

Vaknade på fel sida efter en massa drömmar om en plupp som inte lever längre och att jag blev utkastad från jobbet eftersom jag var så elak och mådde dåligt.

Försöker också ta en magbild men blir bara arg och sur på mannen som tittar på. Bilderna jag tog blev bara tjocka, är rädd att det bara är rumpan som växer nu faktiskt 😦

Usch, ska nog krypa ner under täcket igen och glömma den här dagen. Är i alla fall ledig och ska försöka vara glad och trevlig mot mannen. Men när är det min tur att sova?

 

 

Jobbstress och bubblor i magen

Jag lever..typ..

Jobbar som en galen och får aldig komma hem i tid till mannen. Stackars han får hem en trött och grinig tjej som bara vill sova, inte så kul kan jag tänka. Men han är kärleken själv och masserar, håller om och lagar mat.

Magen växer ibland, mest så att den känns hårdare nu än förrut men storleken är nog ungefär densamma. Tänkte ta en bild i morgon och lägga upp för att se om där syns något. Inuti så rör det sig i alla fall, tror jag. Ibland som en tyngre buff men oftast som lite bubblor och pirr. Det är helt magiskt och jag längtar tills jag kan vara säker på att det är liten som jag känner.

Nu ska jag rusa iväg och städa mitt hotell, det tar aaaaaaldrig slut 😦

Kärlek till er alla så här i juletid!

Julstök och julbök

Blir långt mellan inläggen nu, lever en aning intensivt igen. Helgen som gick var ju galen, veckan har fortsatt i samma spår med låååånga pass på jobb, ett humör som åker berg och dalbana och så ska mannen och jag lära oss att leva ihop mitt i allt detta, puh.

Lyckliga jag har i alla fall en man som är ytterst stabil som motsatts till mig så det går bra, vi kommer framåt. Men tusan så många saker det är att synka ihop när två vuxna människor ska vänja sig vid varandra. Enkla saker som disk och bäddning av sängen, när det ska göras och hur länge det kan skjutas på… Några bråk har det blivit men efteråt känns det alltid väldigt bra och ännu tryggare, vi fixar det här!

Idag har vi julpysslat med barnen på jobb och sedan plockat tallris som vi stoppat i ett krus på golvet. Några nejlikeapelsiner måste det också bli och så ska skinkan in i ugnen och pepparkakorna bakas. I morgon är det jobbdag så klart men jag tänker faktiskt sluta kl 15 för en gångs skull, vill faktiskt hinna se min man lite nu när han är här.

Sa jag att det ska bli skönt att byta jobb framöver? Att flytta söderut och hitta något annat känns mer och mer rätt, tänk att vara ledig på helgerna och röda dagar… *drömmer mig bort*

Nåja, hur som så önskar jag er alla en god jul!

Att berätta för alla runtomkring

Puh, äntligen lite kvalitetstid i soffan tillsammans med min dator. Mycket efterlängtat kan ni tro!

Nåja. I korta drag så innehöll dagarna mellan torsdag och söndag en hel del intensivt resande; Kiruna-Köpenhamn-Lund-Stockholm-Kiruna. Det var många att besöka och för mannen första gången att träffa min mamma och resten av familjen. I vår närmaste familj ingår inte bara föräldrar och syskon utan också moster, morbror, kusiner med respektive, deras barn samt mormor. 14 personer var vi som trängde in oss hos mormor i hennes lilla servicelägenhet på äldreboendet. Tänk er en Italiensk storfamilj, då har ni ljudnivån och tonen 🙂 Jag älskar det men det känns som om hjärnan blivit omrörd med en elvisp efter de här träffarna…

Vi berättade för mormor och mannens föräldrar men väntade med resten, tills vi hade resultatet från kub.

I går ringde barnmorskan och berättade att vi fått låg risk och att allt såg fint ut. Att allt var fint sa hon iof redan på ultraljudet men det var skönt att få ett bra besked. Så idag har jag sprungit omkring på jobb och visat ultraljudsbilden och berättat för alla mina vänner/extrafamilj. Det var helt otroligt hur många underbara reaktioner jag fått. Alla har blivit väldigt glada men första reaktionen från alla har varit häpen förvåning, tänk ansiktsuttryck ”fågelholk” när jag gått fram till dom och sagt att jag har något jag vill visa och så räckt fram telefonen med fotot. Sen när dom insett vad dom ser så har de lyst upp och tittat en aning osäkert på mig och frågat ”Nä..är det DIN!?” Jag har lyckligt kunna nicka varje gång och sedan fått massor av kramar.

Ringde moster också som såklart gick i taket. Hon h a d e sett det när vi träffades i söndags men vågade inte säga något med tanke på hur känsligt det är med vikten för mig. Eller snarare så hade hon sett att mina bröst var helt enorma och att min mage inte gick inåt som den brukar… 😉 Hon pladdrade lyckligt i 20 min men sen hade hon bråttom att lägga på för att ringa runt till mina kusiner, men innan dess fick hon mig att lova att inte lägga ut nåt på nätet innan hon fått ringa och berätta. Min moster är en äkta djungeltrumma 🙂

Så läget just nu: Lycklig och trött. Jobbar förstås lite väl långa dagar men njuter av att må bra och ha mannen hos mig.

Nu ska jag försöka ta itu med att se hur ni har haft det sen sist.

Kramar!

 

Så förtvivlat trött!

Håller på riktigt att gå sönder av trötthet. Allt jag kan uppbåda, om jag verkligen anstränger mig, är att hälsa trevligt på folk jag möter, svara på tilltal och hålla mig upprätt.

På jobb är det rörigt. Omorganisation samtidigt som en av våra chefer gått hem på färäldraledighet, den andre chefen sitter och väntar på att dom ska åka till BB (dom är gifta) och så den första chefens vikarie som började i förrgår. Samtidigt så gjorde dom sig av med den receptionsansvarige, den ansvarige för butiken kom för en vecka sedan men åker snart igen över jul och  nyår. Mitt i detta står jag. Jag jobbar ju på helgerna, även jul och nyår. Det gör jag alltid och faller sig naturligt när det är så mycket att göra. Men nu blev jag plötsligt någon slags ansvarig för två avdelningar till som jag inte kan något om! Jag vet att jag kan gå och säga till att det blir för mycket. Jag har bara inte kommit mig för och det var först i dag som insikten kom att jag fått den här rollen. Officiellt så ska det inte vara någon ansvarig i receptionen, men det vet vi ju alla hur det går om ingen styr. Och nu har det blivit så att jag ska lägga receptionspersonalens schema och genast blir jag den dom vänder sig till. Det är fantastiskt att jag får den sortens förtroende, det är ofta jag får lyssna och finnas. Men herregud, hur många avdelningars personal ska jag ta hand om egentligen? Mitt i allt så kommer jag arbeta heltid med att städa över julveckorna. För att inte tala om hur jag mår av graviditeten. Inget ont om den, inte på något vis. Det är jobbet det är fel på, det fungerar inte alls ihop med alla känslor som kommer med allt. Mina hormonerna lever ju rövare med mig och mitt humör och då är det svårt att vara sansad, lugn, tålmodig och stabil.

Det blir intressant detta…