Dagen idag, om saknad och sorg.

Idag är en dag som vilken annan som helst, egentligen. Men två saker skiljer den från de andra.

Idag för tre år sedan valde en älskad vän till mig att avsluta sitt liv. Jag saknar henne så enormt ibland. Hon som visste precis hur jag tänkte, hon som fyllde i mina meningar när jag saknade ord och hon som var en så unik vänskap i hela träsket med ätstörningar och ångest. Hon var också sjuk men av någon märklig anledning drog vi aldrig ner varandra så som anorektiker brukar göra. Istället var vi mycket måna om att inte påverka den andre negativt och periodvis höll vi oss borta från varandra just av den anledningen. Men däremellan var vi varandras bästa stöd och ventil. Hon hade det dock tyngre än jag, hon kunde inte se livsglädjen alls, inte det minsta lilla glimm. Jag kommer aldrig dömma henne, jag vet hur stor smärtan var som drev henne till det hon gjorde. Men jag kommer alltid sakna. Och älska.

Det andra som skiljer denna dag från andra är att det är min födelsedag. Envetna vänner och familjemedlemmar vill absolut fira mig men jag kan inte. Kanske om några år. Kanske. Tills dess vägrar jag helt enkelt att ha födelsedag. Eller så kanske jag kan flytta på den till en annan dag? Kan man det?

Annonser

5 tankar om “Dagen idag, om saknad och sorg.

  1. Det är så mycket elände i vår värld! Skjuter inte folk varandra så är det läskiga sjukdomar som släcker liv 😦

    Man kan fira födelsedag precis vilken dag man vill. Förra året firade jag 30,5 istället för 30 den dagen jag fyller, för då hade jag äntligen ett eget hem igen, och glädjen att samla nära och kära. Det var skitcoolt att få bjuda på lussebullar och pepparkakor, istället för på jordgubbstårta som jag brukar 😉

    Jag hoppas att du får en alldeles fantastiskt fin fredag! 🙂

  2. Kärlek är oerhört speciellt. Vi lovar varandra i en ceremoni att älska ”så länge vi båda lever” – något som inte alls speglar hur kärlek egentligen fungerar. Jag lärde mig det på ungefär samma sätt. Han valde att avsluta sitt liv och jag stod förvirrad och försökte förstå vad som hänt. Vi hade älskat så länge vi båda levde, det var uppfyllt… och ändå verkade hjärtat inte ha upptäckt att något hänt. Inuti hade hjärtat fortfarande ett hjärta som slog jämna slag, som om inte det värsta hänt. I en värld där allt var annorlunda var en enda sak som den varit – kärleken. Och jag lärde mig att kärlek inte behöver två hjärtan som slår. Så länge ett hjärta lever och minns, lever kärleken kvar (och därför fick min lille sitt namn efter min bästa vän, av tacksamhet för den insikten – kärlek är inte beroende av att den älskade lever)

    Man får byta dag om man vill. Men det är också tillåtet att återta den dagen, claima den för livet istället för döden. Och fira hennes liv och din födelsedag. Om det är det du vill.

  3. Läser idag, tack för grattis 🙂

    FC: Ja, kärleken bryr sig inte om sådana saker som döden. Och jag har också funderat på att återta dagen som en hyllning till livet och till att hon faktiskt fanns här en tid. Jag kan också glädjas åt det faktum att hon inte far illa längre, en befrielse för henne själv. Så det lutar åt att jag kommer försöka framöver. Märkte igår att årets årsdag inte var lika tung som tidigare, tiden för oss alla framåt och lägger fler människor och händelser mellan nuet och dået. Det ger i alla fall mig en viss tröst, att oavsett hur jag mår idag så kommer tiden att föra mig längre ifrån den mest brännande smärtan. Det är väll sådant som kallas livsvisdom…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s