Återbesök hos bm

I går tog jag tåget ner till Lund igen för att träffa min bm och även träffa mannen såklart. Fasade för tågresan med X2000 då jag även i normala fall mår hemskt illa när jag åker med de tågen. Förstå min förvåning när jag mådde prima hela vägen! Jag kunde till och med läsa en bok! Ska se till att få Lergigan även efter graviditeten så att jag kan slippa den där hemska åksjukan jag har. Jag mår nämligen illa av all rörelse, även flygresor vilket är gräsligt frustrerande på långresor då jag bara kan sitta och glo rakt ut i luften.

Besöket hos bm höll dock på att sluta med förskräckelse för hon kom inte som hon sagt. 16.30 hade jag en tid men i receptionen sa dom att hon var borta hela dagen. Kollegan bekräftade dock att min bm sagt att hon skulle komma förbi och träffa mig så jag väntade. 17.10 gav jag upp och gjorde mig klar att gå hem, med gråten i halsen. För nu om  någonsin behövde jag veta att hon var att lita på. Tänk om hon glömt mig! Men då kom hon springande. Hon hade fastnat i bilköer från kursen hon varit på och inte haft möjlighet att höra av sig. Underbara hon tog sig nu en hel timme till mig, utan stress och utan att skynda på något. Vi pratade lite vidare om framtiden och vilken hjälp jag vill ha. Jag minns inte så mycket av förra besöket (avskyr när jag hinner ramla ner så långt) så hon tog om en del av det.

Idag är det dags att träffa läkaren i sällskap av min bm. Tanken där är att bestämma vem som ska sköta min medicinering fram till v.28 då Spädbarnsteamet kan ta över det hela. Jag känner mig så himla trygg och omhändertagen här. Det blir många resor för min del under de närmaste månaderna men det är så värt det. För har jag berättat att jag försökte få hjälp i Kiruna, där jag borde gå?

När jag kvicknade till för några dagar sedan så kom jag nämligen ihåg; Jag försökte ju larma och få hjälp med det här innan det brast och barkade åt skogen! Dagen efter det positiva graviditetstestet så ringde jag bm hemma. Hon var lagom ointresserad och gav mig en inskrivningstid i december. Jag berättade att jag haft depressioner och åt medicin som jag hade frågor kring men det ville inte hon ta i. Deras läkare kopplades bara in efter v.12. Hon rådde mig att kontakt psyk som skrev ut medicinerna från början. Jag ringde därför dit men dom ville inte ta i det eftersom jag är utskriven och då tillhör vårdcentralen, dit skulle jag vända mig. På VC så arbetar bara straffetläkare men jag fick en telefontid till en av dom. Hon ringde upp och var enormt vag. Eftersom hon inte kunde något om mig eller medicinen så tyckte hon  att det nog var bäst att sluta med den, eller tyckte jag att jag behövde mina tabletter? Där blev jag arg och sa att jag vägrade avgöra det själv. Hon skrev då ett brev till psyk att dom skulle kontakta mig ang detta. Igår ringde dom… Mitt enda svar då var att jag redan varit på psykakuten och att jag skrivit mig i Lund för att här får jag hjälp, sen lade jag på.

Jag är arg märker jag. Det är bra. Bättre än att bara vara ledsen och uppgiven. Bäst skulle förstås vara om jag var glad men det kommer efter arg 😉

Kärlek till er mina fina!

Annonser

5 tankar om “Återbesök hos bm

  1. En sak i taget! Arg är bra! Det är ett gott tecken på att saker är på väg åt rätt håll! Det är dessutom lite bra att få fart på blodet som gärna rasar genom kroppen när man är arg som ett bi! 😉

    Jag har varit irriterad hela veckan, men börjar luta åt arg jag också, och det känns en smula befriande. Men om mig kan vi prata när vi får tid att sitta ner vid samma bord och samtala. Nu är det viktigaste att allt är bra med dig och bebben!

    Stor kram!

    • Det är för övrigt helt vansinnigt att man ska behöva skriva sig i en stad hundratals mil ifrån sin hemort för att få den vård man är berättigad att ha! BAH!

      • Kanske är det fullmånen som påverkar vårt humör? Förutom att det faktiskt finns saker i livet som gör en galet arg, på riktigt.

        Ser verkligen fram emot att orka träffa dig. Hade hoppats att jag inte skulle må så dåligt som jag gör, men det är ju tydligen inget man får bestämma själv.

        Kram på dig!

  2. Jisses…fy vad dåligt. Hittade jag en passage i boken jag läste-gravidbok.
    Om att man har rätt till bra vård och massa sånt och att man kan kräva den.

    Men vem orkar kräva vård när man är nere/trött/orolig/gravid osv..

    Och att det ens står i en gravidbok…bara det är ju helt fel. det visar ju hur våren ser ut idag..

    Tur ändå att du har hittat bra människor! Fast de är 1000 mil bort.
    Jag vet inte hur många mil det är men det finns ju en låt….på engelska så jag lånar in tusen,..

    Och jag gillar din bm..jag hade med blivit hel förtvivlad…antas att det inte var första gången….du kände så?

    Massa kram! Massa massa!

    • Nästan tusen mil är det, eller i alla fall 200 mil om man ska tro google-maps.

      Min bm är fantastisk! Och du har rätt, är inte första gången jag känner mig övergiven när jag behöver stöd…

      Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s