Piggelin! Eller nåt sånt..

Igår var en bra dag. Äntligen började jag känna igen mig själv så som jag brukar vara. Illamåendet lurar i kanterna men känns nästan bara när jag vaknar på morgonen innan jag ätit och sen under dagen när jag blir hungrig men även det går över när jag får något i mig. Helt klart hanterbart! Jag kunde också röra på mig normalt igår! En språngmarsch till bussen 2,5 km bort tog sina normala 20 minuter och då kunde jag också prata i telefon samtidigt, utan att må illa eller bli svimfärdig. Känner mig faktiskt lite hög på att äntligen vara normal 😉

Så klart tog jag då i lite väl mycket kanske, hehe. Bokade in mig på ett efterlängtat Body Pump pass på kvällen och släpade mig faktiskt dit fast jag var trött där kl 20 på kvällen. Som sagt blev det kanske lite mycket, för även om det var underbart att träna igen så hade jag inga glykogenreserver i musklera att tala om efter de senaste veckornas kex-knaprande. Och så var jag ändå ganska trött också. Var tvungen att ta det lugnare än jag brukar då jag faktiskt höll på av tuppa av ett par gånger, ni vet när synfälter krymper och man tappar kontakten med sin kropp. Men jag tog mig igenom det! Så nu inväntar jag träningsvärken from hell 😉

På den tråkiga sidan är att jag fick ge efter och köpa en dosett igår 😦 Äter så många piller nu att jag inte orkar hålla reda på burkar och blisterkartor, dessutom känns det enormt viktigt att jag inte glömmer något av det. Nu är det väll inga mängder med medicin jag äter men jag har höjt dosen på de flesta vilket gör att det blir väldigt många små tabletter. Ska be om en annan tablettstorlek när jag är hos läkaren på torsdag. Och så måste jag börja komma ihåg mina kalktabletter, jag tål ju inte mjölk så om jag inte vill vara helt urkalkad när bebisen fötts och ammats är det nog bäst att jag fyller på lite.

När det kommer till den mentala biten så är det också på väg upp. En kombination av att jag kan äta/röra på mig igen och den högre dosen sertralin. Längtar efter att få känna mig mer normal snart och kanske ännu mer kunna ta in och glädjas åt graviditeten, något jag fortfarande inte gör. Jag fattar det inte men det är inget jag kan påverka. Dock känner jag bit för bit att det kommer små glädjeilningar i mig ibland och jag njuter när dom kommer 🙂

Idag blir en lugnare dag då jag ska ta mig ut på förmiddagen, sedan förbi pappa tillsammans med några av systrarna för att fira fars dag lite i förskott. Efter det kasta mig iväg till andra änden av stan för att träffa mina fina E och A. Vi ska äta sushi och A skulle ta med en flaska bubbel så jag har ingen chans att låta bli att berätta. Drar mig lite för det eftersom jag fortfarande inte känner den där glädjen som jag skulle vilja ha när jag delar med mig. Men dom är mig nästan lika nära som systrar och jag varken kan eller vill dölja något som är så viktigt i mitt liv för dom. Så vi får se hur dom reagera… Är mest rädd för att dom kommer tycka att vi inte tänkt oss för och gjort fel, att det är typiskt mig att kasta mig in i nya saker med huvudet före. I så fall blir vi väll osams ett tag, men det går alltid över 😉

Kram på er alla fina där ute och TACK för att ni finns med uppmuntrande ord och värme när livet är mörkt.

Annonser

7 tankar om “Piggelin! Eller nåt sånt..

  1. Skönt att du mår bättre och att du börjar bli dig själv igen.. 🙂 Och du! Det är du värd! Du får köpa en gravid-tidning och göra andra saker man inte kan/gör annars.. Så känner du nog glädjen komma smygandes.. Många kramar! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s