Det går inte så bra för mig

Överbelastning på känslocentrum. Jag mår inte bra. Varken fysiskt eller mentalt. Har försökt formulera mig ett antal gånger med får inte ihop det. Allt låter så j*kla otacksamt och gnälligt.

Men pyret där inne har det säkert bra. Jag mår räv hela dagarna men värst fram till kl 14 ungefär, sen kan jag i alla fall röra mig. Gråter och är arg om vartannat, av ingen och alla anledningar. Mannen älskar mig och jag gråter ännu mer.

Lovar att komma tillbaka och vara en gladare typ snart. Längtar efter att få träffa mannen också. På söndag är jag äntligen där och vi kan dela det här ofattbara stora som händer. Jag undrar om det inte är just det som saknas, samhörigheten.

Annonser

13 tankar om “Det går inte så bra för mig

  1. Jag brukar skylla och förklara det mesta med hormoner. Med tanke på hur jag mår av lite pergo och andra kvinnor av ex. hormoner inför IVF så tvivlar jag inte det minsta på att hormoner spelar mycket in hur vi mår som gravida. ( Sedan kan vi må helt olika av dem. Vissa bra och andra dåligt…) Ta hand om dig, och hoppas fredag och lördag snart är över så att det blir söndag för dig!

  2. Jag tycker som K, skyll på hormonerna! Man kan verkligen må skit i början. Det blir bättre när du får träffa mannen!

    Kram!

  3. Det är okej att vara känslosam och ledsen, oavsett orsak! Du måste tillåta dig det! Och hör av dig om hur dagarna i Skåne ser ut, nog måste det finnas någon liten stund som kan få bli bara vår? Kramar!

  4. Säkert känns det bättre när ni är i samma rum och kan smälta det här tillsammans, men precis som Ina säger så är det jätteviktigt att du låter dig själv vara ledsen, känslosam, nere. Oavsett vilka känslor som poppar upp så bör du låta dig VARA I KÄNSLAN.

    Det händer myccket i din kropp nu som påverkar.
    Och det händer precis lika mycket i ditt huvud nu.

    Var rädd om dig.
    Och var i dig.
    Oavsett hur det känns.

    Kram.

  5. Åh, fina ni! Tack för stöd och förståelse. Det är nog som ni säger hormonerna, tillsammans med alla andra omställningar i mitt liv. Jag kommer framöver att lägga anledningen till mina svängningar där i alla fall 🙂 Tycker ju bara att jag borde_enbart_vara vansinnigt lycklig nu, så som jag har längtat efter detta.

    Känns lite bättre idag, jag kanske inte är ett otacksamt ufo trots allt.

    Stor kram full av kärlek till er alla!

  6. På vår föräldrautbildning fick vi just lära oss att de föräldrar som haft svårt att få barn kan uppleva att man under graviditeten inte får/tillåter sig att vara annat än just glad. Men att det sedan riskerar att bli en chock när barnet kommer med allt vad den omställningen innebär och en större risk för att bli deprimerad. Medan de som blivit hoppsan-gravida är mer ambivalenta under graviditeten. Psykologen menade att det är bra om man kan tillåta sig att känna både glädje, oro och skräck och allt däremellan redan under graviditeten, för då kan det vara lättare att hantera den stora förändringen när barnet väl har kommit. Så det försöker jag ta fasta på, att det är bra med alla olika känslor! Så tillåt dig att känna allt vad du nu känner!

    • Kloka, kloka du! Tack för att du delar med dig av det ni fick lära. Så tillåtande och så sant, när jag hör det så förstår jag ju att det är rimligt att alla känner en massa saker, oavsett hur efterlängtat det är.

      Att olika känslor är bra ska jag också ta fasta på, så att jag mår bra när bebisen väl kommer. Märkligt det här för jag har gått i terapi i alldeles för många år och jag vet ju att det är bra med känslor, oavsett vad det är jag känner. Men plötsligt kan jag inte applicerade det på en ny situation, har tappat huvudet, eller fått det ihopsnurrat av hormoner tror jag minsann.

  7. Känner igen mig i dig idag, hade en blödning i natt som slog bort fötterna på jorden känns det som. Det är det enda som cirkulerar i huvudet just nu… Men vi får hoppas att det vänder för oss och att vi snart mår bättre!!

    • Åh, Åsa… Jag hoppas innerligt att din blödning inte innebär att det är något illa. Det verkar ju som om många har blödningar i början så det kanske bara är så du fungerar?

      Kram!

  8. Min första tanke är:

    Varför ska du inte gå gnälla om du behöver?
    Herregud, jag har ju mist två barn och jag får knappt gnälla. Klart du får!

    Men jag skiter vänligen i alla andra och är jag arg så skriver jag på bloggen om det, är jag ledsen så skriver jag om det. Bloggen är för mig och inte för andra. Många bloggar är politiskt korrekta men inte min och det bryr jag mig inte heller om. Det märks alltid när jag skriver om när jag är arg eller sur eller ledsen. Siffrorna i statsen går ner dramatiskt. Men jag orkar inte skriva ljusblått gullegull och rosa fluff som faktiskt väldigt många gör. För många, skulle jag vilja säga. Det gör mig ganska impopulär bland många men jag har fortfarande många som gillar mig för att jag är ärlig. Inte för att jag bryr mig direkt. Min blogg. Min bearbetning och den är inte bara rosa eller blå och gullig. Den har fula sidor så är det bara och jag måste låta det finnas med.
    Ganska ensidigt annars.

    Så jag tycker att du får gnälla hur mycket du vill och när du vill. Så det så. Bra vänner finns där även om man mår dåligt.

    Som Ina skriver och som Loba skriver och som framförallt K skriver.
    K är bäst! Jag är med ledsen och deppig ofta. Jag var faktiskt gladare innan jag blev gravid. Så gnäll allt du orkar och mer 🙂 och låt dig vara där i de känslorna med. man behöver ju känna de med.
    Gråt, skrik och kasta saker. Vi här tar ju emot dig 🙂

    Men jag tror inte det beror på samhörigheten. Den påverkar ju säkert. Jag har samhörighet och jag känner ganska lika. Jag mår apskaft. Har en hyfsat bra dag idag. Jämfört med andra.
    Men tror det är för att du kommit till nästa steg och man blir förvirrad då.
    Helt naturligt och hormonerna förstärker allt som kommer. Men gissar av min egen erfarenhet att det kommer kännas bättre och bättre desto tiden går. Olika snabbt för alla bara.

    Massa varm omtanke och kram och varm choklad och filt.

    • Du kloka fantastiska kvinna! Att jag bryr mig om dig och läser beror just på att du inte sorterar och eller tillrättalägger dina tankar. Och för att jag känner så väl igen mig i allt du säger, nästan vartenda ord. Nu har jag gudskelov inte mist mina barn men sorg och förluster har tagit stor plats i mitt liv. Processen och tankarna är liknande. Ett jävla skit är vad det är.

      När min familj slogs i bitar när jag var liten så sa många ”du ska se att det kommer något gott ur det här, det gör det alltid.” Eller favoriterna: ”Du kommer att bli starkare av motgångarna” ”Var tacksam för det som är, han är ju kvar!” ”Det finns en mening med allt” Som om jag skulle på något sjukt sätt se något positivt i att min pappa blev svårt hjärnskadad och handikappad mitt i livet (en liten del av allt annat som också hände de åren). Ett kolli som mamma försökte ta hand om, med fyra barn runt sig varav jag var svårt sjuk. Jag kan väl inte vara så egoistisk att jag tycker det var bra att min pappa fick sitt liv förstört för att jag blev en så mycket bättre människa av motgången. Det kan man ju fan inte, i alla fall inte om man är normalt funtad. Åh, jag var så arg så arg, är fortfarande. Jo, man blir förändrad. Jag kan inte döma människor längre. Om de inte med vilje skadar mig eller någon annan oskyldig, men det sitter långt inne. Jag blir inte heller stressad på riktigt om det inte gäller känslor, människor, liv eller död. Allt annat går ju att ordna, det är ju bara materiella ting. Men jag kan inte vara GLAD över att jag förändrats. Jag är, det räcker.

      Och som du säger, jag skriver ju inte för någon annans skull än min egen.
      Ska skärpa mig och försöka att inte be om ursäkt för min existens, så svårt bara när vanan sitter så djupt.

      All kärlek till dig Jenny!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s