Så har jag till slut tagit tag i det

Vadå? Jo, att lämna Femmis.

Jag har dragit på det, för vem vet hur en så ny relation går? Och så har jag varit för trött och sliten för att kunna formulera mig på ett bra sätt när jag sa hejdå. Men nu är det gjort. Konstigt och knepigt. Men jag måste ju fatta att jag inte hör till denna stolta skara av starka, vackra och fantastiska kvinnor längre.

Det är med blandade känslor jag lämnar dem. Jag var så stolt över det val jag gjort. Och jag var så säker på att det var rätt väg (där är jag fortfarande inte helt överens med mig själv om faktiskt då jag fortfarande ser det som ett förstaval, återkommer till det). Nu har jag liksom fogat mig i ledet för hur samhällets familjemall ser ut och jag gillar det inte riktigt faktiskt.

Men jag är överlycklig över det faktum att J blir pappa. Och över att jag får lyckan att ha honom vid min sida och han blir pappa till mina barn, bättre kan dom inte få.

Sen att jag fortfarande inte fattar nåt av det hela är väll som det ska hoppas jag. Jag känner verkligen inte mycket. Mest som om någon slog mig hårt i huvudet med en gummiklubba i måndags och allt fortfarande är svullet och avstängt därinne. Det ska bli skönt att få vara på samma plats ett tag snart. Är märkligt att inte ha honom nära nu.

 

 

Annonser

9 tankar om “Så har jag till slut tagit tag i det

  1. Haha, jag är i vecka 21 och tycker fortfarande det är helt abstrakt att jag ska få barn, då känner jag ändå hur hon sparkar varje dag =) Tror inte man fattar på riktigt fören bebisen är i famnen =)

    • Åh, vad skönt. Tänkte att det var fel på mig som inte är strålande lycklig.
      Men det är så mycket som kan hända och så mycket som ska gå rätt…

      Häftigt att du är mer än halvvägs förresten, tyckte det var i förrgår du plussade!

    • Julia. Femmis (förkortning för Frivilligt Ensamstående Mammor med Insemination/Ivf) är en förening för just ovanstående. Vi som slutat vänta på att en man ska komma och vilja ha barn och istället tagit saken i egna händer och åkt utomlands och gjort inseminationer med donerad sperma eller Ivf/äggdonation/embryoadoption.
      Vill du läsa mer har vi en fantastiskt fin hemsida http://www.femmis.se

  2. Jag hann aldrig bli medlem i Femmis (träffade frun innan föreningen bildades tror jag) men hade i många år tankar på att bilda familj själv. Kan fortfarande tänka på hur mitt liv hade kunnat vara på andra sätt. Om inte: hade jag haft barn ensam, med en vän eller försökt via adoption? På nåt sätt bär jag iaf med mig alla de tänkbara vägar som fanns, även om jag nu vandrar på en annan och är nöjd med det.

    Graviditeten klarnar med tiden! Nu i vecka 27 tycker jag den börjar bli verklig och det är spännande med livet som sparkar. Men å andra sidan tror jag med första barnet att det var först då han var några månader jag verkligen förstod att han var verklig och skulle stanna. ( Frun säger först nu att hon verkligen vet att hon har barn när han snart är två år ;-).

  3. Jag lämnade Femmis för 2,5 år sedan men kan fortfarande sakna gemenskapen och all kunskap som finns där. Och mycket annat.
    Kommer alltid vara stolt över att ha varit en Femmis.
    Så många fantastiska kvinnor!

  4. K; Skönt att höra att det är fler som fortfarande funderar på det där Om… Och att det ÄR svårt att fatta.

    Loba. Ja, det är det som är fantastisk med Femmis. Kommer också alltid vara stolt över att få ha tillhört den skaran ett tag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s