BIM -1 (eller -2) och funderingar

Nu har jag gått under jorden så där igen.

Hamnade i en stressbubbla när jag kom tillbaka till jobbet men efter två dagar släppte det när jag insåg att jag har massor av tid nu! Hamnade då istället i ett förvirrat tomrum där jag inte fått så mycket gjort alls men nu börjar jag komma igång och ser fram emot att jobba igen. Det bästa är väll ändå att jag de närmaste månaderna är ledig på helgerna! Så när alla andra tar fredag så gör jag det med!

Men så till det som i första hand rör sig i mitt huvud nu: analyserande av alla möjliga och omöjliga tecken. Den senaste veckan har det dykt upp fler och fler tecken på att något är på gång men samtidigt kommer nu andra tecken som säger att mensen är på väg och jag kastas då mellan fast övertygelse om än det ena än det andra.

I morse kom jag så långt att jag kissade i en mugg och sedan satt med stickan i handen innan jag avbröt allihop och gick och lade mig igen istället. För nu är vi två om det här. Jag kan inte hålla på och tjuvtesta utan att blanda in mannen så att han får vara med. Och än så länge känner jag mig mest skendräktig. Jag har inte heller sagt något till J eftersom vi inte direkt sa att vi har försökt. Men igår så frågade han hur jag kände mig (han har koll!) och så det där fina som jag älskar honom så för ”om det inte fungerar den här gången så försöker vi igen”. Så han ser det verkligen som om vi försöker göra en liten! Min galna älskade man!

Så vi får se..

Annonser

8 tankar om “BIM -1 (eller -2) och funderingar

  1. Jag har saknat dig! Och hade jag inte glömt saker samma sekund jag tänker det så hade jag efterlyst dig också! Skönt att se ett livstecken! 🙂

    • Gulliga du! Är så mycket som rör sig i mitt huvud numera och det känns så väldigt märkligt att skriva om allt som rör bebislängtan (och görandet) här när inte mannen är med. Som om jag lämnar ut honom också. Och då blir jag istället tyst.

      Men du, nu är det inte länge kvar tills vi ses 🙂 Två veckor eller nåt bara!

      Kram

      • Åh, jag förstår precis! Det finns så mycket att berätta, men orden räcker inte till, eller så vill man inte, kan inte, förmår sig inte. Tänk ändå, skriva dagbok på nätet, för alla, eller iallafall för någon, och inte i en bok med ett litet lås och gömd nyckel. Det är ju egentligen inte riktigt klokt! 😉

        Två veckor går fort! Och jag håller ju självklart tummarna för en bebis! Men det vet du ju att jag gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s