Händer det, så händer det..

Kan inte sluta le efter vårt samtal igår. Kärleken jag känner till den här mannen blir större och större för varje dag och jag öppnar mig allt mer. Otåligheten kryper i mig och jag vill också starta vårt liv tillsammans, NU!

Det bästa han sa igår var just detta; Händer det, så händer det… Vi pratade förstås om barn igen och nästa gång vi ses. Jag har ju ÄL då och det vet han mycket väl om. Det jag berättade igår var det faktum att vi kommer vara på samma ställe de kommande fyra ÄL också… Till svar fick jag ett uppgivet skratt och så ovanstående kommentar. För vi vet båda hur usla vi är på att avstå från att ”öva”*

Nu var inte det här ett ja till att vi börjar försöka, men nära nog tycker jag. Det händer saker på den fronten i alla fall och jag märker att han ramlar in i tänket mer och mer. Kanske för att han känner sig tryggare i att också jag stannar?

Men eftersom jag är jag kommer också en ångestklump med i glädjen. Nya försök… Det är nästan så att jag blir beredd att vänta bara för att slippa det som kommer med; ångesten, väntan, oron och tårarna…

*Vi skyddar ju oss inte på något sätt alls eftersom jag vägrar hormoner. Vår enda preventiva åtgärd är därför att vi är så himla långt ifrån varandra, och idén om att vi ska avstå från just den bebisalstrande delen av sexet när jag har ÄL. Och det kan ju vem som helst räkna ut med lilltån att efter tre veckor isär, och bara tre dagar tillsammans, kommer det gå sådär med att avstå från något alls..

Annonser

12 tankar om “Händer det, så händer det..

  1. Det känns underbart att ha turen att få läsa om er kärlekshistoria.

    Om när ni ska försöka skaffa barn är en svår fråga men om du blir gravid i september och du har tänkt flytta i mars så funkar det också.

    • Tack Dina!
      Själv är jag orolig att det ska kännas jobbigt att läsa om, det var ju inte så här det började och jag själv har många gånger varit grön av avund när jag läst om andras kärlek. Så jag är extra glad att du känner att du gärna läser! För du ska veta att resan du påbörjat, att få barn på egen hand, är något stort och fantastiskt!

      Kram på dig!

  2. Att ”slarva” är väl att ”försöka” ? 😉 Det är väl iaf ett aktivt-icke-försök…
    Pöka på ni – o ha det så rackarns trevligt! 😀 😀 😀
    Är så in i bängen GLAD för din – och er – skull! ❤

  3. Hoppas ni kan behålla känslan av händer det så händer det… Att inte gripas av bli-gravid-stress på en gång liksom. Kommer du kunna hålla dig ifrån ÄL-stickorna 😉

    • Ja, jag hoppas det också. Kanske är det vad vi försöker uppnå med att göra lite mer ”det var inte meningen egentligen”? ÄL-stickorna har jag inte ens tänk på att låta bli 😉 Det är ju dom som ska tala om när det är fritt fram att ha hur skoj vi vill eller tänka oss för. Men den dag vi börjar försöka aktivt, då kommer jag lägga dom åt sidan! (Tror jag…)

      • ”Du är en saga för god, för att vara sann,
        det är en saga i sig att vi funnit varann.
        Vi kunde lika gärna, aldrig någonsin mötts,
        eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?”

        Lisa Ekdahl uttrycker det så bra! 🙂

  4. Det gör mig så glad!! Självklart önskar jag att jag _oxå_ hade, men det förminskar inte på något sätt min glädje över vad du har hittat!!!

    Kära Valborg, lycka till!!!

    och ha det så kul… 😀

    kram

  5. Ping: Att sammanfatta ett omtumlande år « Bebisfrön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s