Kärlek

Så var då även M och M vigda. När jag träffade dom första gången för några dagar sedan fick jag inte kläm på vilka dom var riktigt. Runt 30-årsåldern, inte så pratsamma och hade inga önskemål om vigseln alls egentligen. Så jag fick anstränga mig att ta ett steg tillbaka och avvakta lite så att dom fick möjlighet att säga något, normalt sett pratar jag nämligen rätt fort och mycket :-S

Det hela ledde i alla fall till att dagens vigsel i förväg kändes lite märklig, jag hade inte fått någon känsla i hjärtat för dom. Men vilken dag det blev!

Det började med… äsch, när vi kom upp på berget…äsch, när dom stod där i fjällvinden…äsch! Jag kan inte beskriva hur fint det var!

Det var i alla fall dom två, jag och så min syster samt H som vittnen. De var så vackert klädda, hon i mörkblå sidenklänning (+gympaskor :-)) och han i kostym. Ceremonin var underbar och till skillnad från igår så kunde jag idag möta paret på ett annat sätt. Jag kunde känna hur stort det var. Hennes tårar som rann nedför kinderna från första ordet till sista. Han som var så lycklig och stolt. Och som dom inkluderade oss i det hela! Är helt varm, lycklig och full av kärlek efter den upplevelsen.

Tänk att utan de sorger och katastrofer som jag gått igenom (nästan gått under av, några gånger nära nog dött av) och alla de beslut jag tagit i vild panik och desperation hade jag inte stått här idag. Jag hade alltså inte bott på världens vackraste plats, jag hade inte haft världen roligaste jobb, jag hade inte fått vara med om att vara den som viger par i kärlek. Jag hade inte heller varit på den resa mot barn jag är nu och jag hade inte börjat skriva om vägen dit och inte lärt känna er.

För första gången kan jag känna att det som varit är okej, för det ledde hit.

Älska mig men kom inte för nära,

lämna plats åt kärleken att skratta åt sin lycka.

Låt alltid en eld av mitt mörka hår vara fri.

av  Maria Wine

Annonser

11 tankar om “Kärlek

  1. Som Lisa Ekdahls Om jag snubblat efter vägen, fast fantastiskt tolkat av dig! Vilken fin bild, det ser ut som att vinden tar tag i klänningen. Rörelse är så svårt att fånga i en bild.

    • Den texten har jag inte hört/läst. Men det förvånar mig inte att hon skrivit något som uttrycker detsamma, brukar känna igen mig i hennes texter!

      Ja, visst var dom vackra! Vinden tog verkligen tag i henne där hon stod, det svarta håret, den vilda klänningen… Bilden är dålig dock, tagen med min telefon. Dom hade själva med en fin kamera som H fick i händerna.

      Lycka!

      • Jag har ett blogginlägg som innehåller både texten och själva låten. Sök på ”mina förebilder” 🙂

      • Tack Ina, men jag googlade texten direkt förstås och tog fram den på Spotify. Fast jag måste in och titta på dina förebilden någon dag!

  2. åh så fint!
    att bli vigd av en person som känner på det sättet som du beskriver måste vara lyckan.
    kram, och hoppas det blir riktigt fint med J nu.

  3. Vilken vacker ceremoni! Ja tänk, vi vet inte vart vi är på väg eller vad som väntar oss, men många gånger blir det bra ändå. Men det är svårt att ha förtröstan i att inte veta och ändå våga tro att det ska bli bra. Hoppas lugnet får följa dig de kommande dagarna med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s