Dagens brev; Helt otroligt!

Förordnande som vigselförrättare enligt 4 kap 3 § äktenskapsbalken

Beslut

Länsstyrelsen förordnar X X, att vara vigselförättare.

Förordnandet gäller t o m den 31 december 2014

Redogörelse för ärendet

Länsstyrelsen får enligt 4 kap 3 § första stycket 2 äktenskapsbalken förordna personer att vara vigselförrättare.

X kommun har föreslagit att länsstyrelsen ska förordna X X som vigselförrättare.

Länsstyrelsen anser att X X är lämplig som vigselförrättare. Länsstyrelsen har även beaktat det stora behov av vigselförrättare som behövs i X med omnejd.

Undertecknat

X.X. och X.X.

Kan ni förstå!? Jag, lilla jag, har numera vigselrätt. Jag kan förklara ett par äkta makar! Ansvaret och förtroendet är stort! Både skrämmande och underbart på samma gång…mest fantastiskt!

Kram på er!

En dag lika ovanlig som vanligt

Jag vet inte vad det är med mig, men jag kommer inte upp på morgnarna. Jag som för ett par år sedan studsade ur sängen vid första väckningssignalen och tog tag i dagen. Nu snoozar jag i evigheter, i morse blev det en timme innan jag insåg att jag inte skulle komma upp och ställde om klockan till ännu senare. Det är tur att jag kan flexa :-S Det värsta är att jag är som medvetslös där på morgonen, ni vet så där som man kan känna sig när eftermiddagsluren blivit allt för lång? Jag tror det beror på att det är för många saker jag inte vill ta itu med som jag inte heller vill vakna. Är så behagligt att sova och inte vara med.

Följden av de sena morgnarna blir ju att jag kommer hem senare, logiskt. Men idag var rekord för säsongen hitintills, 13 h från start till mål. För samtidigt som resten av Sverige tar semester så ökar vi. Ni åker ju hit 🙂

Tungt var det och förtvivlat trött var jag. Men under större delen av dagen tänkte jag faktiskt på hur mycket jag älskar det jag gör! För enformigt kan man inte kalla det, inte ens med bästa vilja. Dagen startade med att träffa det par som skulle vigas senare under eftermiddagen. Jag berättade var de kunde bege sig för att plocka blommor till brudbuketten och såg till att de kände sig trygga med dagen. Därefter betade jag av några mail om framtida bröllop och planerade samtidigt dagen med min personal, tröstade den som hade ont och peppade tanterna. Sprang på S som är ansvarig för ett säljmål vi har. Klurade lite tillsammans om hur städet kan hjälpa till och bestämde oss för en bra idé som hon skulle skapa förutsättningar till senare under dagen. Därefter tog jag mina trasor och hög tag i en av stugorna som skulle byggstädas efter renovering. Då de blev klara igår och är uthyrda från i morgon var det lite bråttom att få allt på plats. Kl 13.00 var det dags att möta upp vigselförrättaren och ta sig upp på berget. Vigseln var underbart fin och jag fick fånga brudbukett! Så nu blir jag väll gift snart, eller? Var i alla fall väldigt roligt. Tillbaka ner några timmar senare, krama om brudparet och så byta om för att fortsätta med städandet. Nu hade min personal gått hem så jag var själv kvar. Då vi har en stor konferens just nu så var jag först tvungen att gå ut och se till dom lokalerna, är ju fint om dom vill komma tillbaka någon mer gång 🙂 Därefter blev det fortsatt stugsanering innan jag var så trött att jag såg i kors. Då tog jag en av våra bilar och for iväg för att plocka blommor. Hela sommaren plockar jag nämligen blommor några gånger i veckan och sätter i sällskapsrummen. Nu hade de vissnat och jag måste ha nya! Hade sällskap av kompisen E i telefonen under blomsterplockandet, trevligt. När jag så gick min runda med blomstervaser så såg jag förstås en massa som måste ordnas. Kuddar som låg fel och ölglas som måste plockas bort. Småpratade med gästerna och i förbifarten tände jag en eld i öppna spisen eftersom det var så ruggigt och grått ute . Då jag är ledig i morgon avslutade jag med att skriva en lapp till tanterna om vad som är kvar att göra och var de kan hitta det som behövs till stugorna. Kl 22 gav jag mig hemåt i regnet.

Det som är så fantastiskt är att jag gör allt med så stor glädje. Jag älskar min arbetsplats, min fjällstation. Jag är stolt över det vi har att ge och blir glad när gästerna trivs. Då gör det ingenting att dagarna blir långa ibland. Det tar jag igen i oktober då tempot blir mer stilla, mörkret lägger sig och det finns tid till pyssel i lugn och ro.

Är det möjligt att vara lycklig och ledsen samtidigt?

…eller så ska jag bara hålla tyst och njuta!

Här gråter jag över att någon annan har ”allt” och jag inget.

Så lurade M* ut mig på en paddeltur i går natt och jag blev påmind om hur bra jag har det. Jag skulle inte byta mitt liv mot något i hela världen!

Hemfärd kl 00:25

Det jag saknar är barn, med en längtan som sliter sönder hjärtat på mig. Jag måste tro på att det kommer, att jag kommer få dela den här världen med ett litet pyre

*M är ytterligare en av tjejerna i byn som just fått barn så paddlingen blev efter kvällsamningen där vid kl 22 och fram till kl 01 då hon hade bråttom hem till pojken 🙂

7 veckor kvar

Efter att ha fått ösa ur mig allt det där som svärtar ner min själ känns det bättre, tack fina vänner! (Och du som inte har lösenordet, jag ger gärna ut det, bara jag vet vem du är!)

Mannen är ivrigare än ivrigaste över att komma hit upp till mig. Och jag blir mer och mer stressad! Trots det som ni så klokt påpekat att jag borde göra; vänta och se.

Så det gör jag, också. Vartannat andetag :-S Fast något måste jag nog förklara för honom i alla fall, tydligare än jag gjort hitintills. Att jag önskar att hans tid här ska vara förutsättningslös, att vi får se vad det blir av det där och då.

Min barnlängtan vet han om, den har vi pratat om förr genom åren och så även nu. Mina resor till våra grannländer är däremot en hemlighet. Och jag vill inte berätta på telefon.

Som det känns nu så följer jag rådet jag fick: ”Försök om han så hänger runt din ankel när du gör det.” Tack Mamma Vilja, om det nu var bebisresor du menade, jag valde att tolka det så i alla fall 😉

Så om sju veckor! Då är det ÄL igen, om det blir insemination, IVF eller Sfset återstår att se. Sju veckor kändes plötsligt inte så långt, i alla fall inte så länge som den evighet jag målat upp för mig om jag startar en relation. Så får vi se om han hänger med under tiden eller inte.

Tack för att ni finns!

Lösenord

Så har jag hamnat där jag inte ville men känner mig tvungen för att kunna fortsätta skriva precis vad jag vill, alltid. Väldigt få inlägg kommer att vara låsta så i stort blir det ingen skillnad. Vill du läsa det som är skyddad så maila mig och berätta vem du är så skickar jag lösenordet.

bebisfron@hotmail.se

Jag vill inte :-(

Nog för att jag tjatat om det innan, det här med mannen, men ändå..

Mellan panikattackerna så försöker jag lugna ner mig. Visst är det väll trevligt med pirr i magen och sällskap framöver. Men…JAG VILL INTE! Jag vill inte gå in i det här igen. Jag vill inte göra någon besviken. Jag vill inte förlora mig själv. Jag vill inte bli beroende av någon annan. Jag vill inte flytta. Jag vill inte!

Jag vill åka till Danmark och försöka få en bebis, det vill jag. NU! Behandlingsplanen från AVA ligger också och väntar. Jag vill börja NU! Inte sen, inte nästa år…

Vad skulle jag ge mig in i det här för?

Sämre tankeförmåga-Bättre funktion?

Äntligen mår jag bättre! Snabbt släppte det den här gången, 1 1/2 dygn bara. Tack vare TreoComp tror jag allt. Har läst mig till att Kodeinet i dom blir morfin i kroppen så jag ska vara försiktig, tänk så lätt det är att fastna i att använda sådana tabletter om man inte är försiktig. För jag mådde väldigt bra för att ha ont måste jag säga. Världen var vänlig och livet enkel ;-P

Det tragiska i det hela var väll att jag jobbade bättre 😦 I vanliga fall far det runt minst ett par hundra tankar i mitt stackars huvud varje sekund. Nu, när det gjorde ont och jag var bedövad av medicinen så rymdes där bara en eller två funderingar åt gången. Mycket bra för mitt fokus så nu är hela mailkorgen avbetad, alla sommarbröllop färdigkalkylerade och offererade samt inlagda under rätt kategorier i vårt bokningssystem.

Nu är hjärnan på full fart igen, tyvärr. Undrar om det finns nåt mirakelmedel som gör mig lite trögare till vardags? Som inte är beroendeframkallande alltså…

Midsommar och migrän

Det var länge sedan nu, som migränen hälsade på. Eller spänningshuvudvärk av migräntyp som dom kallade det när jag sökte hjälp. Anfallen började för tre år sedan, när jag blev avdelningsansvarig här på min anläggning. Stress kanske..? Sedan kom de varje månad ett tag, urjobbigt då det sitter i under 72 h varje gång. Nu är det nästan ett helt år sedan jag hade senaste anfallet, gudskelov. Men för första gången har jag hittat nåt som hjälper! Länsade medicinskåpet i panik  igår när det började. Hittade allt möjligt, bland annat TreoComp som jag fick utskrivet förra sommaren när jag sökte hjälp. Och nu är TreoComp min bäste vän! Googlade det dock och fick veta att kodeinet i dom blir morfin i kroppen, läskigt. Men hjälper det så hjälper det. Och jag har inte för avsikt att fortsätta med de där äckliga brustabletterna i onödan precis.

Så istället för att vara ute bland vännerna och fira midsommar i den eviga solen så ligger jag inne med persienner neddragna, rullgardin på det och så en filt över alltihop. Så att det ska bli hyfsat mörkt i alla fall. Längtar till i morgon kväll, då borde det börja släppa.