Pirr i magen

Det är vår, solen skiner, löven håller på att slå ut och igår ägnade jag 3 timmar åt att prata med någon i telefon. Det är denna någon som orsakar pirret.

Är ytterst förvirrad måste jag säga. Jag har ju relationsförbud till september så jag ska inte ge mig in i något i alla fall, kanske… Men framför allt ska jag bli en ensamstående mamma! Jag gillar tanken mer och mer, det börjar bli mitt förstaval istället för vad som i början kändes som en nödlösning. Dessutom vill jag bli mamma NU! Snurrigt :-S

Nu bor den här mannen långt härifrån, Lund närmare bestämt. Men hjälp, han är bra! Även han var på samma utlandsuppdrag som jag och det var där jag lärde känna honom lite. Eller först var jag mest rädd för honom. Han var en av de högre officerarna och såg så sammanbiten ut jämt. Men så har jag lärt känna honom mer och mer, både där men framförallt efteråt här hemma. Vi brukar maila rätt intensivt periodvis, eller chatta om det är så. Och så ses vi någon gång om året hos gemensamma vänner. Jag tänker på honom ganska mycket och mer den sista tiden men det var länge sedan vi hördes ordentligt. Vi pratade också om honom över de där champagneglasen i torsdags och A som också känner honom rätt väl sa att hon skulle se till att det blev nåt av nu, för hon tycker vi passar ihop. Och så ringde han igår och helt plötsligt kom det här pirret. Vi lyckades i alla fall bestämma att han skulle komma hit en vecka i sommar så att vi förhoppningsvis kan komma ut på någon vandring. Gaaahhh!

Men hjälp! Vad gör jag nu!?

Annonser

Svar på cellprov

Vet ni – Det var helt normalt! Äntligen ett okej! Inte för att jag har oroat mig jättemycket men det har legat och skavt i bakhuvudet från och till. Jag har nämligen fått göra om det tre gånger.

I oktober förra året fick jag min kallelse till det där återkommande cellprovet och gick naturligtvis på det. Sedan väntade jag. Min process med att försöka få barn drog igång med provtagning och allt annat men svaret på cellprovet dröjde. Eftersom jag inte hörde något utgick jag ifrån att det var bra. Men så i januari i år fick jag hem ett brev som sa att det förra provet inte hade gått att analysera så jag var tvungen att ta om det. Jobbigt och lite stressande men okej.

Så jag tog ett nytt test. Detta dröjde det också innan jag fick svar på. Och då först genom att jag upptäckte att jag hade en konstig medicin utskriven till mig bland mina e-recept på apoteket. Jag sa därför åt dom att ta bort den, det måste blivit något fel. Sen fick jag hem ett brev som sa att provet fortfarande inte gick att bedömma för att jag hade en infektion. Jag skulle alltså ta den där medicinen så då fick jag jaga rätt på en gyn som kunde skriva ut den igen. Och nu var det bråttom, jag skulle åka iväg för mitt första försök inom någon vecka. Det löste sig, men suck!

I nästa cykel så skulle jag ta ett nytt prov för att se att allt var okej. Så vid kommande follikelmätning tog läkaren cellprovet igen och skickade iväg. Detta var i mitten av mars.

Så efter det har jag gått och väntat på ett svar förstås. Hemkommen från min semester fanns det fortfarande inte i brevlådan så jag ringde direkt till provtagningen där en snäll och trevlig sköterska plockade fram mina provresultat. Fast jag tycker väll att dom borde skickat ett svar till mig när de analyserat provet färdigt, eller? Sunderby sjukhus jobbar nog inte så…

Måste fira på något sätt. Champagne kanske? 🙂

Pergotime – kan det vara nåt bra?

Skulle behöva lite hjälp här av alla ni kloka kvinnor som läser.

När jag gjorde mina första försök i Finland på AVA-kliniken i Tammerfors så fick jag Pergotime utskrivet. Till första cykeln så hann jag inte få det eftersom pillrena allt som oftast är restnoterade på apoteken. Till andra cykeln tyckte hon inte att jag behövde dom längre men till den tredje så ville dom försöka igen. Men då hade dom stängt över påsken så jag åkte till Danmark. Och i Danmark på CFC så vill dom ha mig i min naturliga cykel så långt det går, särskilt som mina värden är bra och jag ägglossar regelbundet. Det dom framförallt hade emot Pergotime på CFC var att det finns en risk för flerbördsgraviditet.

Så vad är det jag vill veta? Jo, om det är skadligt att äta Pergotime om jag redan har fina värden och ägglossning? Tänker att om jag stoppar i mig något utan att behöva det kanske min egen balans blir rubbad?

Vet ni?

Det var ju själva f*n

Så var jag inne i karusellen igen. Ringde gyn i stan för att i god tid boka en tid för vul i nästa cykel. Det visade sig vara allt för optimistiskt kan man ju tycka så här i efterhand. Den 16/6, cd 12 har dom ingen läkare. Men den 9:e eller den 20:e… Sen stänger dom från midsommar till augusti någon gång. Varför blir jag förvånad och trött?

Nu ska jag ringa Gällivare och se om dom har någon läkare under sommaren men jag vet inte om jag orkar/kan åka dit. Det är trots allt 44 mil tor för ett enkelt vul. Så kanske ska jag köra på  i blindo under sommaren. Höger äggledare kan ju teoretiskt sett plocka upp ägg från vänster sida, säger dom. Fast nu kommer jag inte veta vilken sida det är på så det kvittar väll. IVF som jag var inne på blir naturligtvis inte aktuellt förrän till hösten nu ändå så det är väll lika bra att göra några inseminationer till under sommaren i väntan på det.

Men det är ju ändå själva f*n att det ska vara så svårt att ha en läkare inom radien 20 mil!

Istället för…

..att ta tag i något vettig på jobbet så har jag skurat och bonat en del av entrégolvet. Fint blev det men var det nödvändigt just nu? Nej.

…att träna in fler låtar till mitt första pass som intruktör i Body Pump om exakt en vecka, så sitter jag här och skriver ett meningslöst inlägg. Smart? Inte så värst ;-(

…middag så funderar jag på att göra popcorn.

Disciplin behövs, typ NU!!

 

Edit: Istället för popcorn till middag ringde fina M igen och erbjöd middag om 10 minuter. Så istället för att träna in låten till passet har jag suttit och pratat, ätit och skrattat fram till nu kl 23.55. Fast det var det värt! 🙂

Nu kommer jag ihåg

I går morse när jag till slut orkade slå upp mina blå och försökte samla mig för att gå till jobbet så plingade det till i telefonen. Det var från fina M:

 ”Hej vännen 🙂 Välkommen hem! Jag hoppas resan gick bra. Jag antar att du har lite jetlag. Om du är vaken så kan du komma och ta en frukost med oss. Kram”

Det är därför jag bor här!

Ofrivilligt barnlösas dag

Jag har brottats med tanken, om jag ska skriva något. Iof kan jag göra det för att stödja alla de som kämpar och har kämpat så länge, men gäller det mig? Men så läste jag det här inlägget hos Jagvilljagkan och hon beskriver det så bra (hoppas det är okej att jag länkar till dig?).

För jag längtar också och har längtat så länge. Lång, lång tid har sorgen varit stor för att jag inte ens haft chansen att försöka bli gravid för att jag är just själv, ensam, utan man. Eller som åren då jag var i en relation men vi inte kom dit där det var självklart att få barn tillsammans utan istället gick skilda vägar. Jag har längtat barn i 15 år! Så har jag hittat den här möjligheten, att kanske få mitt pyre på egen hand. Men vägen är lång och krokig. Jag har ”bara” försökt tre gånger men varje minus tar på krafterna. För att inte tala om hela processen som måste pågå i det fördolda och kantas av sökande efter förstående läkare och många lögner eftersom det jag gör inte är tillåtet enligt lag i Sverige. Är så ofattbart att vi inte ens får försöka! Det är ju inte så att vi ens kräver att få behandlingen betald, jag är i alla fall beredd att betala samma som jag gör i våra grannländer. Men jag vill slippa ljuga och smussla och framförallt vill jag ha rätt till samma vård som en kvinna i en relation skulle få om det nu är så att jag måste fortsätta min resa med IVF framöver.

Så tack fina Wilda Matilda för att du kom upp med idén om dagen och fina Loba som också har jobbat för att marknadsföra den. Uppmärksamheten kring problemet behövs, vi måste få synas och tas på allvar. För det är en kamp, en ständigt pågående kamp för något så grundläggande och livsviktigt som ett liv med barn. Jag önskar att vi alla med självklarhet skulle kunna få den hjälp vi behöver, par som ensamstående. Förhoppningsvis blir det så i framtiden.