Hem, ljuva hem

48 h timmar senare sitter jag äntligen i min egen lägenhet igen, om bara en liten stund ska jag krypa ner i sängen och sova några timmar för nu orkar jag inte mer. Känner mig lite febrig också men det är nog mest trötthet misstänker jag. Allra snällaste flygvärdinnan på flyget mellan Sthlm-Kiruna kom med kudde och filt när jag bytte till en tom sätesrad för att lägga mig ner en stund. Sov som en baby hela vägen från start till landning.

Allt har gått så fantastiskt bra hela vägen. Ja, ni såg ju mitt inlägg igår. Vänliga och fina människor har jag mött och dessutom fått en stor dos vårsol ända in i själen. Är numera helt omvänd och måste erkänna att jag gillar Köpenhamn. Inte så att jag vill bo där men ett besök är inte fel.

Så många människor..

Ananassorbet med Guf!

Inte dom renaste eller mest solbrända fötter, men fria!

Känns lite konstigt däremot att allt gick så fort på kliniken, nu börjar jag fundera på en del. Som vad det stod på de där papperna jag skrev under och vad var det för donatornummer egentligen? Det har nog varit bra för mig att jag började på AVA i Tammerfors så att det här inte var första gången. Å andra sidan kanske dom hade gjort lite annorlunda om jag inte varit med om det förut, jag hoppas det i alla fall. Jaja, jag kommer hålla fast vid CFC nu det är ett som är säkert. Fortfarande är jag mest imponerad av att det gick så smärtfritt! Och jag blödde ingenting efteråt heller, så som det gjort de andra gångerna. Jag har klurat på hur det kan komma sig. Det jag kommer fram till är att det var en helt naturlig cykel denna gång vilket borde innebära att livmodern var beredd och mottaglig på ett helt annat sätt. Men vad vet jag, kanske var bara läkaren bättre?

Min plan för den närmaste framtiden är att förtränga vad jag gjort i Köpenhamn. Solen och värmen tänker jag komma ihåg men inte resten, väntan är verkligen pestjobbig. Istället är det jobb som gäller innan det om bara 8 dagar är semester! Tror jag senast hade semester 2007 om jag inte tar fel så det är knappt jag kommer ihåg hur man gör när man är så där…ledig.. 🙂

Annonser

CFC och Tivoli

Eller vilken ordning dom nu ska ræknas, var ju inte så många sekunder på CFC..:-)

Dagen idag har som bara varit vældigt bra. Planet landade lite føre utsatt tid men gisses så stort det ær på Kastrup! Genom hela flyplatsen skulle jag innan det fanns en dørr ut. In i en taxi och mot CFC. Kl 13.58 kom jag innanfør dørren på kliniken, kl 14.00 hade jag min tid, lugnt och stilla var det 🙂

Och oj vad fort det gick! Nog før att dom ær ganska korta och snabba i Finland men detta var makaløst. In i rummet, hej till lækaren, fram med mina journalkopior med infektionsproverna, upp i stolen, insemineras, på med klæder, skriva under papper, betala och så hej då. Kan det ha tagit 5 minuter? Eller kanske bara 3? Bara en sån sak som att skriva på medgivandet efteråt, inte hade jag tid att læsa igenom vad jag skrev under heller men det var nog bra. Fast allt detta var på intet sætt negativt. Hela upplevelsen var faktiskt vældigt bra. Det var bla førsta gången det inte gjorde ont, inte alls faktiskt. De två tidigare ineminationerna har fått mig att mer eller mindre hyperventilera av smærta samtidigt som jag varit på væg att krypa ur gynstolen. Hær mærkte jag ingenting! Eller, jo vissa delar går ju inte att missa ;-S Men medan jag fortfarande væntade på att lækaren skulle gøra det viktiga sa skøterskan åt mig att hoppa ner før det var klart!

I Køpenhamn skiner solen och det har varit +20 grader idag. Jag bestæmde mig før att gå från kliniken till vandrarhemmet vilket tog en stund men var hærligt, jag hade ju inte bråttom någonstans. Sen att jag inte hittade var en annan femma. Som tur var førbarmade sig några Kinesiska turister øver mig och gav mig en av deras turistkartor. Vet ni om att hela Køpenhamn ær fullt av mænniskor? Jag som trodde att allt skulle vara stængt, påskafton och så. Men icke, hær dræller det av turister, gatumusikanter, glassførsæljare och annat løst folk! Tivoli var øppet upptæckte jag nær jag gick førbi så dær har jag spenderat ett par timmar idag, ætit glass i solen och lyssnat på Gospelkører. Tittade extra mycket på alla påskharar och kycklingar som sprang omkring på området och spexade. Har ju læst att om man får humorbehandlig efter fertilitetsbehandling så økar chanserna att lyckas 🙂 (ett påstående helt utan sæker kælla). Har en massa fina bilder på min glass i solen och de bara føtterna i græset men att ladda upp hær på lånedator var inte en møjlighet. Istællet ska jag gøra kvæll nu, upp tidigt i morgon var det.

Før att sammanfatta dagen får jag sæga att jag ær nøjd. Hur det går med detta førsøk vet jag inte. Dom gjorde inget vul på kliniken så jag har ingen aning om førutsættningarna. Men det gør ju ingen skillnad om jag har sett eller inte, inte mycket att påverka sekunderna innan insemination.. Om 14 dagar vet vi…*biter på naglarna*

Arlanda

En lång natt på tåg och ett byte senare är jag på Arlanda, i tid! Vem trodde det om SJ?

Här skiner solen och vet ni, jag har sett gröna knoppar på träden! Vad fint ni har det här! 🙂 Gårdagen gick i panikens tecken men nu är jag lugn. Nu är det bara ett sista flyg och så en taxi kvar till kliniken. Sen ska jag fördriva en påskaftonskväll i Köpenhamn, tror ni nåt är öppet…? Flyget hem går tidigt i morgonbitti och sen får fina Katta hämta mig i Kiruna.

Har hunnit tänka efter en hel del under natten och börja oroa mig förstås. För tänk om det är ett falskt utslag? Tänk om där inte är någon sprickande follikel? Tror min tillit till min kropp har försvunnit mitt i hormonsprutor och ultraljud. Det här är första försöket i helt naturlig cykel nämligen. Bara det känns iof stort och bra, jag föredrar att min kropp får sköta sig själv om den nu kan. Hoppas, hoppas bara att det verkligen är ett fint litet ägg där inne som vill komma ut snart.

Och tänk om det faktiskt blir en bäbis av det här!? Hjälp!

Omslag!!!!

Visst har det känts och spänt lite på vänster sida och visst har jag tyckt mig märka andra tecken. Men mina folliklar växer bara med 1,2 mm/dygn, så har det a l l t i d varit (”alla” två gånger…)

Skulle börja testa idag sa CFC, fast jag har testat ett par gånger om dagen sen i måndags så det var inget nytt. Tog därför ett test med billiga stickor för en timme sen. Fatta min häpnad när det blir två starka streck! Igår kväll var det ju ingenting!

Kastade mig ner i vaktmästeriet och snodde stationens bil för att åka hem och ta ett digitalt test. Och det kom upp en stor smiley :-)! (Kanske var en bra ramsa jag använde som rubrik i går föresten).

Så nu åker jag. Lite krångligt var det att hitta biljetter och gråten var nära innan jag hittade en väg som tog mig till Köpenhamn innan kliniken stänger i morgon kl 15. Det blir eftermiddagståget till Sthlm om några timmar, sedan flyg därifrån till Köpenhamn i morgon förmiddag och så jag ska förhoppnigsvis vara på kliniken kl 14 om allt flyter.

Undrar vad det är med Påsken och alla vårkänslor, någonting händer i kroppen när det blir ljust det är då säkert!

Smiley Happy Faces

Nu så, nu ordnar det sig.

*Internet är tillbaka! Hör och häpna kom teknikerna redan idag! Det sjuka var att dom konstaterade ganska snabbt att någon tagit alla mina sladdar/kablar/ledningar i de två skåp som finns, varav det ena är låst och endast kan kommas åt av nätverksoperatörer. Inte undra på att internet tvärdog i onsdags ;-/

*På jobb kom en av tjejerna och mötte med smink och hucklen i högsta hugg. Ingen kom undan och snart sprang hela personalen omkring med rödrosiga kinder, fräknar på näsan och kökshanddukar på huvudena. Roligast var driftsledarmötet på eftermiddagen. Försök ha en allvarlig diskussion med sju påskkärringar 🙂 Kan tillägga att teknikerkillarna undrade var jag jobbade när jag kom farande i full fläng för att släppa in dom hemma, sminkad sådär *fniss*

*Jag har suttit i kassan på badet idag (vi har ett litet badhus i byn) och haft sällskap av fina M med hennes två barn. Lilla E och jag busade halva kvällen och tillslut satt hon i mitt knä och fantiserade ihop djurungar som kan vara söta. Stort detta för E är väldigt reserverad. Första halvåret vi kände varandra pratade hon bara finska med sin mamma när jag var med. Första genombrottet kom för nåt år sedan när hon började prata svenska med mamman så att jag skulle förstå, även om hon fortfarande inte pratade direkt med mig. Och nu detta! Värmer hjärtat ❤ Och så hennes söta lillebror M som bara är 2 månader och världens gosigaste.

*Och så har jag tröstshoppat! En ny dator blev det. Eller snarare två, fast det var inte meningen. Var inne på en hemsida och lade en dator i köpkorgen. Började fundera på villkoren men ville inte gå ur kassan så jag öppnade ett nytt fönster och gick in på samma företag och klickade på datorn igen. Inte så smart av mig. Uppenbarligen hamnade en till likadan dator i min varukorg då, något jag inte upptäckte förrän köpet var gjort och pengarna dragna. Kastade mig på telefon men dom kunde inte stoppa ordern. Så nu får jag hem två datorer, varav den ena ska åka tillbaka. Suck, så typiskt mig. Kul också att låna ut pengar bara sådär, lär ju dröja innan dom är tillbaka på mitt konto. Tur att datorn var billig och att jag är rik *host, hrm*

*Ja, och så lugnar det ner sig på jobbet lite. Har pratat med killarna och jo, dom vill jobba kvar. Fint, då skärper dom sig, annars vet dom vad som väntar.

Har också landat i att det kanske inte blir någon resa. Har nog snabbt glömt att jag egentligen inte har bråttom i detta. Jag tror ju egentligen inte på att något jag måste tvinga fram är rätt eller meningen. Bra saker kommer när det är meningen att de ska komma. Visst måste man kämpa och anstränga sig men att simma motströms till förbannelse är bara dumt. Min mamma brukar alltid sucka och säga -”Men hjärtat, flyt med lite i livet. Du måste inte välja den svåraste vägen hela tiden” Försöker göra som mamma säger 😉

Och största kramen till er alla som orkat läsa och peppa de här dagarna! Ni är bäst!

Samlar mig (inlägg 4 idag)

Ingen bra dag, ingen bra vecka helt enkelt.

Men nu känns det bättre. Tårarna har sprutat åt alla håll och världen har gjort allt för att motarbeta mig. Men efter några timmar liggande i soffan, stirrandes i taket har jag samlat  mig en aning. Ett långt samtal med vännen E hjälpte också till. Hon lurade mig tom till att skratta, onda människa. Det gjorde hon tryggt medveten om att hon befann sig 150 mil bort och utom räckhåll för ev fysiska uttryck på mina aggressioner 🙂

Så nu försöker jag förhålla mig till min nya ickeplan. För jag vet inte hur det blir den här månaden. Jag orkar inte åka in till akuten på söndag och gråtande tvinga mig till ett vul av någon osäker AT-läkare som aldrig gjort det förut. Jag orkar inte heller leta biljetter och försöka tvinga in en resa mellan allt jag måste hinna på jobbet och de obligatoriska utvärderingsmötena nästa vecka. Har tusen och en saker att förbereda på inte så många dagar, stackars mig åker ju till Australien om två veckor 😉 Så hinner jag fånga upp ett omslag på stickan och kan åka måndag, tisdag eller onsdag så blir det resa. Annars blir det vänta.

På den positiva sidan (förutom Australien då) är att eftersom den här cykeln blev så lång kommer jag hinna hem från min resa innan ÄL i maj. Så det blir bara en månads paus oavsett. Och så har jag ju kommit i kontakt med CFC vilket känns som ett lyckokast både ekonomiskt och mentalt. Är plötsligt så himla positiv till Danmark, märkligt hur det gick till. Kanske var det tanken på vårvärme och en glass i solen som fick mig att tippa över?

Men nu är sovdags. Ska bli spännande att komma till jobbet i morgon. Har hört rykten om att det hänt en hel del på personalsidan de senaste två dagarna och har jag tur har det löst ett av mina huvudvärksframkallande problem…

Eller snarare..resan avbokad

Äntligen ringde CFC, det hade tydligen missuppfattat mitt telefonnummer.

Nej, det blir ingen resa i helgen. 13 mm är alldeles för litet att räkna på. Det fattade väll jag med men jag ville så gärna. Varför kan inte min kropp samarbeta med mig! J*vla skitcykler som lever sitt eget liv 😦

Så jag vet inte. Ska ringa gyn i Kiruna och försöka få en tid på tisdag tror jag. Då borde follikeln vara ca 20-21 mm. Och så använder jag stickorna. Hur i helsike jag ska kunna ta mig härifrån på 24 h när stickan väl slår om…? Är nog inte meningen alls den här månaden 😦 Men om jag åker får jag i alla fall träffa dom på CFC och kanske diskutera fortsatta försök. Blir mer och mer inne på IVF och dom har ju tre-pack…