Grubblerier

Försöker skriva ett inlägg men det går trögt. I huvudet snurrar det för fullt av tankar på det nyligen gjorda försöket, Köpenhamn, jobb, resan som kommer snart och sist men inte minst mitt vänstra bröst.

För något är inte som det ska där. Har oroat ihjäl mig de senaste dagarna sedan jag fick ge upp och inse att det är något där och jag har ONT. Har kommit och gått de senaste tre månaderna men då jag har smärtor och svullnader från och till i vanliga fall också så har jag inte riktigt fått grepp om det. Men nu bad jag en kompis känna hon med och hon hittade också något. Fick då något slags psykbryt och tar inte in så mycket efter det. Iof har jag läst mig till att det med största sannolikhet inte är något farligt. Dels är det väldigt smärtsamt men det är också mjukt och rörligt, om det nu är en knöl, får inte grepp om det riktigt. Jag har i alla fall fått en tid på Sunderbyns mammografienhet på fredag, dom har lovat att kolla upp det med ultraljud. Försökte vända mig till Vårdcentralen först men dom hade inte tid att ta emot mig den här veckan och jag vill veta innan jag åker iväg.

Hypokondrisk? Javisst! (hoppas jag)

Annonser

14 tankar om “Grubblerier

  1. Hjärtat! Va mycket du har att tampas med… Kramar! Hoppas oxå att du ”bara” är hypokondrisk. Men att ha ont är aldrig bra. Lika bäst att du får komma till rätt ställe på en gång, utan att behöva passera vc…
    Tänker på dig! ❤

  2. Tack för din fina kommentar! Jag log med hela ansiktet när jag läste den!

    Jag hoppas och tror att din tutte är frisk och kry. 🙂 Men för säkerhetskull är det bra att du kollar upp den.

    Stor lycka till med din res mot ett frö!

    Varm kram

    • Blir glad av att läsa det du skriver så det var roligt att jag kunde ge ett leende tillbaka! 🙂

      Tror också att allt är okej med bröstet, egentligen. Blir bara så himla nojig i hela den här processen märker jag.

      Kram med massa värme tillbaka!

    • Skulle tro att det är en svullen körtel eller en cysta. En knöl skulle vara tydligare har dom sagt.

      Skulle kunna gissa på att det är mina ÄL-sprutor som har ställt till det, dom innehåller ju graviditetshormon och sånt kan nog bråka med körtelvävnad. Till saken hör också att min mamma vid två av sina tre graviditeter har hittat knölar i brösten, i ett fall redan innan hon säkert visste att hon var gravid. Så jag tänker att det kanske är ärftligt, den där känsligheten för små mängder Hcg. Men det ska bli skönt att kolla upp.

  3. Min mamma har haft vattencystor i bröstet flera gånger. det låter lite som det. Är inte farligt men gör ont. Man får tömma dem på sjukhus och sedan är det bara fint.

    Hoppas det är något sånt!

  4. Man ska ta allt sånt där på allvar och söka läkare som kan kontrollera om det verkligen är något att oroa sig för eller ej. Du gör rätt! Låter läskigt, och jag var med om nått liknande i vintras då jag hittade en knöl i min ena armhåla. En distriktsköterska kollade på den och tyckte att läkaren skulle bedömma. Jag blev ännu mer orolig. Läkaren kunde dock väldigt snabbt konstatera att det var en inflammerad hårsäck… Kände mig rätt fånig då. Hoppas du också får känna dig fånig imorgon. Kram!

  5. Usch. Jag minns det otroligt obehagliga i att sitta och vänta på en mammografitid i höstas och samtidigt gå på onkologiföreläsningar i skolan där onkologen är en spexig typ men lätt utbrister i ”Cancer är kul!” (att forska på? lära sig mer om?) i försök att entusiasmera publiken.
    Ringde och tjatade, fick snabbt en återbudstid för mammografi. Två cystor och ett litet fibroadenom. Snälla saker. Men ack så läskigt det var. (Hade jag däremot vetat att de skulle ta finnålsaspirat från knölarna hade jag nog lagt Emla på bröstet i förväg.)

  6. Tack fina ni, precis sådant jag vill höra 🙂

    Hoppas innerligt att jag får känna mig fånig i morgon, och så kanske jag borde försöka få tag i en tub Emla innan undersökningen 🙂

    • Känns på nåt knäppt sätt betryggande att så många har känt knölar utan att det varit någon fara. Ännu knäppare är väll att den största anledningen till att jag absolut måst få kolla upp det nu är att jag inte vågar mig på några nya försök innan jag vet säkert att det inte är någon fara. Vill inte tappa tid när jag kommer hem från semestern. Ja, jag vet. Jag har ju fortfarande ingen aning hur det förra försöket gick, men du vet… (okejdå, hoppas förstås. Både för dig och mig :-)))

      • Haha på femmis skrev jag i samband med förrförra försöket att ”nu väntar jag på minus igen” 😉

        En mammografi gör ont som fan tycker jag, men själva det onda är snabbare avklarat än en insemination… Bröstet trycks till från alla håll och kanter och plattas ut _rejält_ 😀 och precis när man tror att bröstet kommer sprica så släpper det.

        En sak man sa mig när jag hittade min första knöl (fö precis när mamma fått diagnosen bröstcancer) var att om knölen är flyttbar så brukar det betyda att det inte är någon fara. Jaja, ”brukar”…

        Men jag tror stenhårt på att allt sånt ska kollas!

        Och det är klart att vi ska hoppas – är välan inte kört ännu???? Kram!

      • Ja, såg det uttrycket och tycker det stämmer skrämmande bra, det är ungefär så det känns. Fast jag märker hur förväntningarna och hoppet smyger sig på så här andra veckan, det kan ju ta… Lika läskigt att börja hoppas, eller hur?
        Hemskt att mamma din fick bröstcancer, har det gått bra för henne? Mammor som alltid ska finnas!
        Slapp mammografin pga min eventuella graviditet, pust.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s