Hungrig!

Började känna det igår men idag är det ett faktum – aptiten är tillbaka! Lite förvirrande är det att plötsligt och akut vara i behov av mat, akut som i nupåengång, annars mår jag tokilla. Nu hoppas jag bara att den är här för att stanna, den där aptiten, tänk så mycket lättare det blir att äta bra då.

Och nej, det kan rimligtvis inte vara ett gravidtecken. Den lilla stackaren har väll knappt ens haft nåt dygn på sig att fästa om det nu är någon där. Däremot har jag halverat en medicin jag måste ha men som har aptitlöshet som biverkning och det verkar som om det funkar. Hoppas jag klarar mig utan den högre dosen bara…

Annonser

Dag 7

Tänk så naiv och korkad jag är. Trodde att jag skulle slippa vänta och analysera denna gång. Men nädå, som på en signal kommer analyserandet och hoppet när en vecka gått. För tänk om…

I övrigt så firar hela Sverige min namnsdag idag, trevligt 🙂

Jättefånig

fick jag känna mig idag, gudskelov!

Fast doktorn lämnade en del att önska kan jag lova. Gubben gjorde ultraljud istället för mammografi eftersom möjligheten finns att jag är gravid. Ändå frågade han om jag hade mens nu. Är han helt korkad eller?

Han kände och klämde (AJ!) och gjorde ultraljud. Sa att allt kändes helt normalt, det var bara hormonpåverkade och därmed svullna bröstkörtlar. Tydligen kan hormonerna påverka bara en eller ett par av dom och då känns det förstås som knölar. Han var lätt avfärdande i sitt sätt så jag kände mig dubbelt korkad och dum.

Jag frågade så vad jag skulle göra åt smärtan. -”Ingenting” blev svaret. -”Gå hem, slappna av och var glad.” Kände mig så löjlig över att vara där att jag inte ifrågasatte honom då. Men allvarligt! Nu när jag hunnit smälta det hela och tagit in att allt var okej så börjar jag bli arg. Vad är det för svar av en läkare på en fråga om smärtlindring? Han skulle själv prova att gå omkring med en svullen och smärtande pungkula som gjorde ont för varje steg han tog, som gjorde att han inte kunde ha kalsonger för att det trycker men samtidigt ha ont av att inte ha stödet från just underkläderna. GUBBE! Han kunde åtminstone sagt att det tyvärr inte fanns något att göra åt det och att jag får vänta ut tiden, eller nåt sånt.

Nåja. Nu kan jag släppa tanken på att det är något farligt och koncentrera mig på att förtränga att det gör ont. Och så ska jag sova. Gick upp kl 05.00 i  morse för att hinna köra de 10 milen till Kiruna och ta tåget därifrån till Sunderbyn Sjukhus. Tåget tillbaka gick kl 15.00 i eftermiddags så jag har just kommit hem.

Skäl nr 543 till att flytta hem – Närmare till sjukvård.

Lugnare

Tack snälla för den input ni kommit med på mitt senaste inlägg, känns verkligen lättare i hjärtat nu. Ska bli väldigt skönt att få komma till läkaren i morgon och få det kontrollerat så ska jag kunna släppa det sen, och förhoppningsvis slippa ha så ont.

Kram på er!

Grubblerier

Försöker skriva ett inlägg men det går trögt. I huvudet snurrar det för fullt av tankar på det nyligen gjorda försöket, Köpenhamn, jobb, resan som kommer snart och sist men inte minst mitt vänstra bröst.

För något är inte som det ska där. Har oroat ihjäl mig de senaste dagarna sedan jag fick ge upp och inse att det är något där och jag har ONT. Har kommit och gått de senaste tre månaderna men då jag har smärtor och svullnader från och till i vanliga fall också så har jag inte riktigt fått grepp om det. Men nu bad jag en kompis känna hon med och hon hittade också något. Fick då något slags psykbryt och tar inte in så mycket efter det. Iof har jag läst mig till att det med största sannolikhet inte är något farligt. Dels är det väldigt smärtsamt men det är också mjukt och rörligt, om det nu är en knöl, får inte grepp om det riktigt. Jag har i alla fall fått en tid på Sunderbyns mammografienhet på fredag, dom har lovat att kolla upp det med ultraljud. Försökte vända mig till Vårdcentralen först men dom hade inte tid att ta emot mig den här veckan och jag vill veta innan jag åker iväg.

Hypokondrisk? Javisst! (hoppas jag)

Betonghjärna

Det är vad jag har. Fortfarande trött efter helgens bravader, ute slaskar det värre än värst, och jag är mentalt sett på väg till varmare breddgrader. Men så har jag en massa jobb som måste bli klart, ingen bra kombination, så jag ska strax masa mig iväg till jobb. Flextid är bra, på morgonen i alla fall…

6 dagar kvar till semester!

Otillräcklig

Äntligen i min älskade soffa igen efter en lång arbetsdag. Den där soffan är helt klart min mest älskade och använda möbel, ingen konkurrens där inte 🙂

Det första som hände på jobb var så klart att jag fick besked om att dom misskött sig igen nu när jag varit borta. Och lika självklart skyllde dom på varandra när jag talade om att det inte fick gå till på det här sättet. Blir så TRÖTT! En lång promenad på isen tillsammans med en klok vän så här på eftermiddagen hjälpte mig att klarna tankarna lite. För det är ju så att pojkarna bara är lite dryga 20 år. Inte för att det ursäktar dom men detta är ett av deras första jobb och därmed är det nog, tyvärr, mitt jobb att uppfostra dom. Så nu är det definitivt slut på snälla arbetsledaren och fram med sura husfrutanten. Inget jag ser fram emot (okej då, lite ;-)), men uppenbarligen nödvändigt. Nu är det kontroller och återrapporteringar som gäller, där med basta! Blir en intressant sommar detta 🙂

Värre är det att jag själv inte tycker att jag räcker till. Under vintern har jag ju haft tre olika arbetsuppgifter och i ärlighetens namn fungerar det riktigt dåligt. För inte går det att tokprestera på tre stolar samtidigt, jag kan inte i alla fall. Inför sommaren är det tänkt, tror jag skrivit om det, att jag ska ha två arbetsroller. Detta lät väll bra i början men nu är jag väldig tveksam. Visst innebär det att jag inte måste röra på mig lika mycket men min mentala hälsa kommer få ta en del stryk. Har medarbetarsamtal med chefen på fredag så därför blir allt det här väldigt aktuellt. Vill inte backa och ge upp men jag vill inte heller ta på mig mer än jag klarar av, det lär väll ingen bli glad av.. Att jag numera är med i Intresseföreningens styrelse, aktiv i Brandvärnet, ska hålla träningspass 3-4 ggr/vecka och däremellan kastar mig iväg på bebisresor och gärna skulle lyckas jobba ‘bara’ 5 dagar i veckan hjälper inte heller till med energibalansen. Nä, jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop 😦 *Grubbel, grubbel*

Annars känns allt som vanligt. Kan inte greppa att jag faktiskt var i Köpenhamn för insemination i förrgår. Det var ju en trevlig upplevelse, inget kämpande alls 🙂 Dessutom håller hjärnan på att ställa in sig på semester märker jag. Vill inget hellre än att få packa väskan och ge mig av, NU!

Sju dagar kvar…