Äventyr och livsglädje blandat med sorg

Mitt hjärta och mina tankar är hos Elida som i detta nu kämpar i en mardröm som inte skulle hända. Hur stark ska en människa måsta bli?

Under mina helvetesår där det fanns långt fler djävulskap än anorexi livet hittade på åt mig och min familj var det många som sa -”Man blir stark av motgångar” eller -”Det kommer alltid något positivt ur allt som händer!” Jag ville bara slå dom! Och det vill jag faktiskt fortfarande ibland. Men idag har jag tryggheten och orden att säga emot. För inte fan (ursäkta) vill jag bli starkare än jag redan är eller kan (vill?) se nåt satans positivt i motgångar. Jo, visst har jag blivit starkare. Och visst har jag en annan förståelse och tolerans i livet, det ska mycket till för att göra mig stressad eller upprörd eftersom perspektivet är annorlunda. Och visst uppskattar jag livets skönhet så enormt mycket mer än vad jag tror jag skulle gjort annars. Men…hade jag hellre valt att vara en aning mer naiv och korkad?  Om jag fått byta mot en frisk pappa, syskon som mår bra och att jag sluppit vara sjuk – Absolut!

Men nu är jag den jag är och tycker faktiskt oftast om det jag ser. Det som varit kan inte ändras, det jag kan påverka är nuet och framtiden. Min styrka är idag en självklarhet även om den också är en svaghet ibland. Jag har inget filter mot andra människor när det gäller känslor, är jag lycklig så syns det och tvärtom. Det utsätter mig för både det ena och det andra men jag vill inte ändra mig. Jag väljer att ta emot det som sker med ett öppet sinne.

Som idag, idag har varit en strålande dag!

Filmteamet som var här i förrgår kom tillbaka för att filma isklättring. Och vem räcker inte upp handen och anmäler sig frivilligt? Undertecknad så klart 🙂 Några timmar senare och en aning svag i armarna efter ett antal klätterturer uppför isväggen är jag filmad från alla tänkbara håll och kanter och mer än lycklig. Det som inte provat isklättring borde testa! Det är superkul! Sen kan man fråga sig om kameramannen verkligen var tvungen att film mycket under- och bakifrån? Min rumpa kommer snart att vara världskänd i Tyskland.. Hur som helst har jag nog världens bästa liv, tänk att jag får göra sånt här på arbetstid!

Isklättring och min snart kända rumpa 🙂

Uppe! -"Just one more time, Promise..."

Annonser

En orättvis värld

Så blev i ett slag den fina dagen helt svart, för idag har det värsta hänt, ”En väv av drömmar” har fått veta att den lille i magen inte lever längre.

Kan inte formulera mig mer än så, är bara så ledsen. Det var inte så här det skulle gå…

 

…tog sig ut i alla fall :-)

Under mina turer till tvättstugan insåg jag att det inte var så himla tokigt ute i alla fall. Så efter färdigt ärende där och en kopp kaffe hemma hos M med en 6-veckorsbäbis i famnen gav jag mig ut i på skidorna. För att fortsätta på temat Latmask så valde jag bort backarna i skogen mot att skida ut på isen, platt och fint! Vindstilla och solsken var det, tills jag kommit dryga timmen bort…fast gudskelov hann jag nästan hela vägen hem innan snön och vinden kom ikapp.

Nu kan jag då fortsätta med mina hemmasysslor resten av dagen, näst på tur står kanelbullar!

(dag 6, undrar så hur det går där inne..)

Latmasken..

Gårdagen avslutades med storslagna planer för denna dag. Det var innan jag slocknade på soffan kl 21 och innan jag vaknade upp till ett lite småmulet och halvgrått väder.

Bestämde mig för att det får bli en riktig söndag idag: tvätta, städa och betala räkningar. Kanske spricker det upp på eftermiddagen, då jag ger mig iväg ut.

Det är lätt att bli bortskämd när jag bor som jag gör. Inte strålande sol och vindstilla? Njä, då stannar jag hemma 😉

Isvak och vedbastu

Har varit på äventyr idag! Vi har just nu ett TV-team här som ska filma Kiruna Lappland inför nästa års stora resemässa*. Så igår fick jag frågan om jag kunde tänkt mig att vara ”gäst” under de aktiviteter som skulle filmas. Självklart tyckte jag. Allt som är annorlunda och lite galet är kul 🙂 Så jag och skojiga vännen L ställde upp. Då jag har lördag idag så hade jag sett fram emot sovmorgon men det blev det intet av. Kl 06.30 skulle vi vara på stationen vilket vi också var, fast inte TV-teamet. Dom hade sett inte mindre än sju älgar på vägen från Kiruna och naturligtvis varit tvungna att filma (alltså tyskar och älgar, jag fattar inte?). Men stort tack till älgarna som placerade sig så lägligt, bra reklam!

Nåja, när de väl var här bar det av ner till vedbastun. Gårdagens behagliga -6 grader hade bytts mot iskalla -20 grader, funderade på att lämna in en protest mot arbetsförhållandena.. Nåja, bikini på och in i bastun. Filma småprat, vattenskopning på stenarna och mer småprat. Sedan filma ‘springa ut från bastun’  TVÅ gånger (aj, mina fötter). Sedan filma en löptur ner till vaken, ETT bad och en löptur tillbaka. Då gjorde fötterna ont! Naturligtvis skulle någon sekvens tas om, fast jag hade lagt veto på omtagning i isvaken, där fick dom se till att bilderna blev bra från början, hmf!

Det var kul och inte alls så kallt, förutom om mina fötter som också skars sönder av skaren. Och innan på morgonen så fick jag någon sån där panikattack: tänk om bastu och isvak är dåligt för min (förhoppningsvis) lilla blastocyst? Ringde kliniken för att kolla. Sköterskan skrattade i luren och försäkrade mig om att det var helt okej, och vad hade jag trott? Kliniken är trots allt finsk 🙂

Resten av förmiddagen blev vi filmade uppe på berget och när vi åkte i branterna. Med strålande och värmande sol i ansiktet valde vi sedan att stanna kvar till linbanan stängde. Har därför åkt i skogen och kanat ner för hemska åk, klotat några gånger och fått en rejäl fläskläpp efter närkontakt med ett träd (då var jag rätt sur när jag väl kom ner..)

Nu ska vi bara fundera på vad vi ska hitta på i morgon!

 

*Varje år, eller om det är vartannat, ordnar en av Tysklands största reseföretag Dertour en stor mässa under tre dagar för sina resesäljare. Denna får man tävla om och vi vann mot Kapstaden och Nya Zeeland!  Det betyder att 600 personer kommer hit i november/december i år för att se och uppleva vad vi har att erbjuda. Därefter ska de sälja dessa resor till sina kunder. Ett enormt viktig event för oss. De som var här idag är en av alla förtrupper som kommer för att förbereda. Den här filmen ska vad jag förstår visas för säljarna hemma i Tyskland.

Lättad

Under vintern/våren har jag fått mer skrivbordsjobb där bröllop, ett 20% föräldrarvik, lite grupper mm hamnat  på min ‘att göra lista’. Ett av dessa uppdrag tar slut den 5:e maj och jag har tänkt att jag får gå tillbaka till att städa fler timmar. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt arbete som husfru och har inget emot att städa (inte mycket i alla fall..). Men jag o r k a r inte. Det är för tungt för mig och jag kan bara inte äta tillräckligt med mat för att hålla ihop. Men eftersom jag trivs så bra med min grupp samt har en massa planer på hur jag vill förändra och utöka så vill jag absolut vara kvar. Ett snabbt samtal med cheferna idag fixade det 🙂 Självklart ska jag inte städa så mycket! Så numera har jag en husfrutjänst med schemalagd administrativ tid samt ska kombinera det med att vara grupp- och konferensbokare 50%. Dom hade redan tänkt så men missat den lilla detaljen att berätta det för mig…

Är rejält lättad nu. För som jag sagt innan får jag bara inte gå ner i vikt nu. Och jag vill ju gärna orka vara ute på fjället och träna när jag är ledig. Att livet skulle bli bättre när vi fick nya chefer anade jag, men att det skulle bli så här bra..!

Är det nu bara någon där inne i magen som vill stanna kvar en sisådär 8 månader så är mitt liv komplett!

Energi!

Nyss hemkommen från jobbet kan jag bara konstatera att det är väldigt ljust ute fortfarande, så där mittpådagenljust nästan. Märklig men skön känsla att ha energi kvar när arbetsdagen är slut. Kanske ska jag ta fram Pilatesbollen för ett pass?

Edit: Det stannade vid ett kanske på träningen. Lade mig i soffan en stund för att samla kraft, inte så smart av mig.. Ska snart förflytta mig till sängen istället 🙂