Äsch

Så som en hel del faktiskt påpekat så finns ju chansen att det här försöket har lyckats. Jag menar, varje försök har ju lika stor möjlighet rent statistiskt så varför inte detta? Hade kanske trott mer om jag haft någon typ av tajming  i mitt försök. Gjorde nog varenda nybörjarmisstag man kan göra. Men, man vet aldrig. Och till fördel för oss femmisar så är ju faktiskt simmarna alltid av förstklassig kvalitet, en osäkerhetsfaktor borta alltså.

Så nu har jag bestämt mig för att gå och hoppas lite ett tag. Och även njuta en aning av det faktum att det för första gången (i alla fall planerat och välkommet) faktiskt finns en chans att jag snart ska kunna vara gravid.

Fortsatt surfande

Sista sjukdagen hemma ägnas åt än mer googlande som bara gör mig orolig och fundersam. Igår var jag övertygad om att jag har östrogenbrist, jag har ju tecken på det…precis om jag har tecken på både ebola, malaria och hjärntumör om jag letar tillräckligt noga.. Hypokondrisk-Javisst!

Idag slog jag dock in på ett annat spår, det ekonomiska. Jag har hela tiden hävdat att det är omöjligt för mig att åka till Danmark för mina bebisförsök eftersom resorna är så långa och det är väldigt dyrt med flygen. Därför blev det Finland även om dom är dyrare. Hur mycket dyrare har jag däremot inte kollat upp så noga. Tror det finns fler anledningar men det största är nog att jag inte vill åka till Danmark. Det skulle liksom vara ödets grymma ironi att jag tre år efter den känslomässiga katastrof som fick mig att lämna Skåne åker tillbaka till en plats väldigt nära för att försöka få barn..

Men efter att ha läst några inlägg på Femmis så började jag klura på prisskillnaden. Gick då in på några av barnmorskeklinikernas hemsidor och jämförde, och höll på att ramla av stolen. Det är himmelsvid skillnad! I Danmark kostar en insemination en tredjedel av vad jag betalar nu. Inte undra på att så många kan åka gång på gång. I mitt fall har jag inte råd med mer än tre inseminationer i Finland innan jag går över på IVF. När vi kommit så långt är inte skillnaden så extrem och valet är lättare eftersom läkare i Danmark inte får göra behandling med öppen donator och det är än så länge viktigt för mig.

Kanske måste jag nu tänka om. Jo, jag har råd att åka till Finland. Men är det värt det? Bara för att jag inte vill åka till Danmark? Och att ha råd är relativt. Vill jag använda allt mitt sparkapital? Är det inte bättre att ha det kvar för mig och mina barn i framtiden? I Köpenhamn har jag dessutom en kär vän jag kan bo hos och i Skåne har jag en hel drös fina människor jag gärna vill träffa igen så det kanske inte är så fel trots allt…

Väntar trots allt

Och jag som trodde att jag inte trodde på det här försöket…

Har kommit på mig själv med att prata uppmuntrande med den eventuella cystoblasten där inne och att faktiskt mot allt förnuft hoppas. Men eftersom jag fortfarande ligger hemma blir det mycket tid till att leta upp allt möjligt galet på nätet också. Ska bli skönt att komma till jobbet på måndag igen.

Ovanpå allt har jag varit helt omöjligt gråtmild de senaste dagarna, vilket är ganska olikt mig. Små ensamma flyktingbarn på tv – tårar, en nyfödd bebis på tv – tårar osv. (okej, det har blivit mycket tv på sistone..) Gissar hej vilt att det är jättedosen Hcg (Pregnyl) jag fick i veckan som framkallar det hela eller så gör hela processen mig mer känslig helt enkelt. Inte för att det gör något, önskar många gånger att jag hade lättare för att gråta och nu verkar det ju lösa sig 🙂

Nätverk

I förrgår när jag kom hem fanns inget vatten i kranen till handfatet på toaletten. Feberyr som jag var orkade jag inte bry mig. Igår var dock även vattnet i duschen borta och i köket kom bara vatten när reglaget var på kallt. Insåg då att även om jag inte orkade bry mig så kanske det inte är så bra för huset om ledningarna fryser.. Ringde U som är i styrelsen* och kraxade ur mig ett ynkligt ‘hjälp’. Inom några minuter var han här och satte en värmefläkt i källaren, en timme senare kom en annan man från byn förbi och satte ett större element där och ytterligare lite senare kom två till för att knacka på ledningar, justera värme och höra hur det gick. Nu på morgonen har jag vatten i alla kranar igen och ledningarna verkar ha hållit 🙂

Dessutom har jag, eftersom jag inte kan gå ut, fått hjälp att handla av mina fina vänner så jag har nu glass och varma soppor att livnära mig på de närmaste dagarna.

Men bäst, och finast, var ändå nyss. Det ringde på dörren och där ute stod närmaste grannen. Det är ganska lyhört här och hon hade hört mig hosta så illa att hon ville se hur det var med mig. Med sig hade hon film som tidsfördriv och kanelte som ska hjälpa mot hostan och de uppretade luftrören. Finaste fina människa!

Känns enormt tryggt om jag nu lyckas med det jag försöker, jag har ett fantastiskt nätverk!

*Vi har en lite speciell boendeform här i byn. Det finns ett antal lägenhetshus som alla är ganska små, flera av dom ser mer ut som villor och innehåller 2-4 lägenheter. Alla ägs gemensamt av oss boende via ett kooperativ så det finns inget vinstintresse alls, allt ev överskott går direkt till fastigheterna. Kan inte blir bättre!

Drömmar

Jag drömde att jag var gravid och hade en liten, liten mage. Jag stod framför spegeln och försökte få den att synas mer.

En mage som i och för sig mest påminde om hur jag ser ut när jag fått i mig mjölk. Men jag tyckte om känslan! Tryggt med tanke på hur rädd jag var efter inseminationen och paniken jag kände över vad jag gjort egentligen.

Feberyra och snurriga tankar

Ligger tvärdålig med hög feber, ont i lungorna och en rinnande näsa 😦

Naturligtvis försöker jag att hitta information om hur det här påverkar mina chanser att bli gravid, som om det skulle påverka resultatet… Människan, kanske särskilt den västerländska, är ganska söt på så sätt. Vi försöker så förtvivlat kontrollera allt i våra liv, en helt galen ambition. Visst tror jag på att vi kan styra våra liv i ganska stor utsträckning. Men mer i form av hur vi låter livets händelser påverka oss än att vi kan göra något åt vad som faktiskt händer.

Missförstå mig rätt (i feberdimmorna). Uttryck i form av ‘Allt har en mening’, ‘Det kommer alltid något positivt ut det som händer’ eller ‘Man blir stark av svårigheter’ ger mig kraftiga allergiska reaktioner. Okej, eventuellt har allt en mening även om jag inte förstår varför en del människor måste lida så mycket. Men att det kommer något positiv ur allt… Skitsnack! Jag har många händelser och katastrofer i mitt liv som jag mer än gärna hade varit utan. Och jag skulle utan tvekan gärna vara betydligt vekare och skörare som person om det innebar att min pappa var frisk och jag inte hade varit sjuk hela tonåren. Nu har jag aldrig sett mig själv som ett offer. Kan själv har varit mina mest använda ord sedan jag lärde mig prata som liten.

Sorger och katastrofer lämnar sår som blir ärr. Ibland vackra ärr, ibland sådana med ärrvävnad som stramar och gör ont resten av livet. Men ingenting i mitt förflutna ska minsann få hindra mig från att leva det liv jag vill!

Därför väljer jag livet och gläds just nu åt det faktum att skid-VM startar idag, när jag ändå måste ligga hemma menar jag 🙂

Nu är det gjort!

En märklig resa blev det, inte många rätt alls faktiskt. Men själva resan kan vi ta en annan gång, nu till det röriga med mitt försök.

Sent på måndag kväll började jag känna mig hängig och hostig. Inte mycket att göra åt saken, var redan på tåget. Väl i Tammerfors på morgonen därpå var jag ännu sämre och inte heller hade jag något utslag på ÄL-stickorna. Det gick att ordna hade kliniken sagt någon vecka innan så jag beslöt mig för att inte oroa mig över det. På eftermiddagen var så min tur. VUL visade en follikel på 18 mm, mycket mindre än vad beräknat. Dock misstänker jag att det kanske var en av de mindre som vuxit till precis som läkaren i Kiruna sa. Slemhinnan var inte heller något vidare tjock 6,5 mm och hade inte vuxit något alls sedan fredagen. Nåja, jag inseminerades, fick Pregnyl och gick sedan till vandrarhemmet och sov innan jag åter tog tåget norrut och hemåt. Var mycket tveksam till hur länge spermierna lever men fick till svar att de kan leva upp till tre dygn. Enligt alla sidor jag tittat på så säger dom 24 h, men det är väll ett ”Bäst före datum” så tydligen kan de av bra kvalitet leva i ytterligare två dygn.

Just nu ligger jag hemma och hostar sönder revbenen i en luftrörsinfektion så jag kan inte säga att jag tror på det här försöket. Det är mycket som ska vara extrem tur i så fall: att det är ett superfint ägg, att spermierna var av så bra kvalitet att några av dom överlever 36 h och att infektionen inte har ihjäl alla stackars celler.

Hur som helst så vet jag inte vad jag känner nu, men visst hoppas jag att allt faktiskt stämde!

Jag förstår också att det kan ta tid det här och kanske inte bara för att det inte fungerar när allt stämmer. Det är svårt att lära sig sin kropp. Inför nästa försök har jag lärt mig att jag behöver göra ett andra vul någon dag efter det första och att jag ska ta en ÄL-spruta innan jag åker. Slemhinnan oroar mig inte så jättemycket men den kan bli ett problem.

Nu ska jag krypa ihop under mitt varma täcke, zappa och fundera på nästa försök.

Försök till kontroll

Läste någonstans att en follikel växer med ca 1.7 mm/dygn så därför försöker jag räkna. 15 mm i fredags morse, 1.7 mm x 4 dagar blir +6.8 mm vilket gör att den borde vara ca 22 mm på tisdag morgon och därmed redo att släppa. Så visst har AVA säkert räknat rätt. Jag tycker det är så märkligt att det går att räkna på bara. Att ett barn blir till är ett mirakel för mig, inte en beräkning. Men nu har jag släppt så mycket kontroll jag rimligtvis klarar av. Det här kan kliniken mycket bättre än mig och bevisligen har andra kvinnor blivit gravida av den här metoden.

Därför packar jag min väska i kväll med fladder i magen. Lite annorlunda är kanske min packning vid dessa resor. Jag ska köra bil 50 mil ner till Kemi i Finland för att ta tåget därifrån. Bilen packas med sovsäckar, dunjacka, diverse andra kläder, termos och trangiakök. För med en utomhustemperatur på -30 grader gäller det att vara förbered om jag skulle bli stående längs vägen någonstans. Vilket jag hoppas att jag inte blir, måste hinna med tåget!

Försöker också få kontroll på min arbetsplats, det går sådär. Bestämde mig för att ha ett möte i morse och kallade samman dem. Jag klargjorde vad jag vill att de prioriterar och vad jag förväntar mig av dem, allt nu nedskrivet i ett driftsprotokoll. De andra tog det mesta för självklart och nickade förstående.

Naturligtvis inte mannen med Kvinnosynen. Varje litet ord jag säger som inte är korrekt eller om det jag sagt inte stämmer exakt med verkligheten, det hånar han och måste tala om för mig att jag hade fel. Tex att en stuga normalt tar ca 30-60 minuter att slutstäda. En av hans stugor idag tog 90 minuter och därmed hade jag ingen koll alls vilket han påtalade fem gånger i rad… Det tråkiga i det hela är att det inte går att bjuda honom på något alls. Som person är jag snäll, givmild och lite rörig. Jag bjussar gärna på mina brister och skrattar lika mycket som alla andra över alla mina borttappade saker. Jag tycker det är viktigt att de sköter sig men kan också ta att någon försover sig ibland eller bara är allmänt slarvig någon dag. Men med honom måste jag vara benhård in i minsta detalj, blir så trött. Misstänker att denna konflikt kommer pågå hela vintersäsongen. Gudskelov är det bara 10 veckor kvar av vintern, sen är han väck! För se, det är mitt privilegium som arbetsledare att kunna bestämma!

För att jag är kvinna

Jag har som sagt ett vardagsliv också som pågår i ett otröttligt tempo. Långa dagar blir det och många, många personkonflikter att hantera. Varför hamnar jag i dessa hela tiden? Eller mellan snarare.. Jag önskar att jag kunde låta bli att påverkas så mycket av hur andra människor tänker och känner. Nu är jag den lilla sjukvårdaren som kutar omkring med första förbandet och ska laga allt hela tiden, suck. Försöker verkligen att släppa det hela när jag kommer hem även om det är svårt. Längtar faktiskt efter att åka till Tammerfors på måndag, behöver komma bort och bara vara lite. Om jag nu kan ‘bara vara’ med tanke på vad jag ska göra där.

Idag har jag också konstaterat att jag inte alls är så öppensinnad och  fördomsfri som jag önskar mig vara. Den indiske kille som jag anställt över vintern gör mig galen. Han visar ingen vilja att ta egna initiativ och är väldigt nedlåtande och krävande. Misstänker stark att det har att göra med det faktum att jag är kvinna.

Och där, precis där, går gränsen för vad jag tolererar när det gäller andra kulturer. Att någon ska vara mindre värd pga kön kommer jag aldrig att acceptera!

Nu återstår bara att få honom att förstå att det fungerar inte så här. Lätt som en plätt..eller..? Kanske ska lösa konflikten i Afghanistan och få stopp på kvinnoförtrycket där också när jag ändå är igång.

Surealistiskt..absurt…galet…

…eller bara helt normalt?

Fick ett brev från AVA idag med en faktura på donatorsperma samt bifogad beskrivning av donatorn. Började fnissa halvt hysteriskt där vid postfacken på butiken. Det känns som en så helt galen och vansinnig sak att få en räkning på och kanske det märkligaste brev jag någonsin kommer få. Det är många märkliga saker jag får uppleva och lära mig på den här resan 🙂

Vul idag var förvirrande. Doktorn som gjorde det började fråga en massa vilket var jobbigt. Han ville veta vilka utredningar jag gjort, vilken behandling jag gick igenom just nu och hur länge vi försökt innan vi sökte hjälp. Började blåljuga trots att jag inte vill. Men om jag inte får hjälp på lasarettet är nästa gynekolog ytterligare 12 mil bort, dvs 44 mil tor för ett gynbesök. Jag påstod att jag skulle ta en ägglossingsspruta och sedan skulle ‘vi’ försöka hemma… Kom sedan på att jag borde sagt att vi ska göra insemination med ‘makens’ spermier. Får bli nästa gång, om det blir en nästa gång vilket jag inte hoppas. Hursom så hittade han 4 folliklar i lite olika storlekar men trodde att den nästa minsta var den som skulle bli en ägglossning på för den var rundast (?). Nåja, ringde in mina resultat till AVA och där påstods att det inte alls var så, det är nog rimligtvis den som är störst nu som kommer släppa nästa vecka. Lägger beslutet i AVA’s händer då det är dom som är experter på det här.

Och eftersom det var på höger sida så blir det en resa nästa vecka…