Blir knäpp

Herregud, vad har jag gett mig in på egentligen?

I förrgår dansade jag lyckligt över att jag hade utslag på stickorna. Igår blev det ännu bättre med två lika starka streck kl 08 på morgonen och ett teststreck som var starkare än kontrollstrecket kl 10. Kl 12 var teststrecken svagare igen vilket borde betyda att jag ägglossat mellan kl 10-12 DC13. Allt bra så långt.

 

Men idag är oron tillbaka. Var det verkligen ÄL? Tänk om jag har flera toppar/månad? Kommer mensen att dyka upp CD27? Varför känns det fortfarande som rikliga flytningar? Tänk om äggen inte är bra? Tänk om det inte kan fästa? Tänk om mina ägg kan fästa men inte växa. Ångest, ångest, ångest.

 

Tror det smartaste jag kan göra just nu är att sluta läsa infertilitetsbloggarna där minus efter minus beskrivs. Varför gör jag så mot mig själv? Tar ut det negativa innan det hänt, bara utifallatt.

Måste vara vettigare att tro detta ska fungera.

Annonser

Utslag på ÄL-stickan!

Hurra!!!

Idag är det CD12 och jag har fått två tydliga streck på min sticka nyss.

Det betyder att jag kommer ägglossa i morgon, CD13. Dvs helt normalt eftersom det ger en cykel på 27 dagar.

Är så himla lycklig just nu, över två lila streck på en nedkissad sticka. Fick bara en stress i mig att jag vill åka NU! Men jag har ju inte gjort upp nåt med Tampere om donator och att åka dit. Typiskt nu när ÄL med största sannolikhet är på höger sida där jag har en äggledare. Har tom känt av äggtillväxten på höger genom ett hugg i går.

Dansar tillsvidare lyckligt omkring över mina normala hormoner 🙂

Tvivel

Så har jag haft en sån där dag då jag igen undrar om det är rätt. Ska jag kanske vänta nåt år till och se om jag träffar någon att få barn med? Tänk om jag blir gravid och sedan träffar ‘den rätte’ och då är det för sent? Men för sent för vad kan man undra? För att få den där kärnfamiljen? Varför skulle inte mitt barn vara en del av den?

Dessutom har jag ju hört det vackraste familjeord någonsin: Stjärnfamilj! 🙂

Men om igen, är det rätt?

De största tvivlen rör sig nog mest om huruvida jag är lämplig att bli mor. Där ifrågasätter jag mig själv väldigt hårt och antagligen inte särskilt rättvist :-S

Ganska rädd

Mitt första inlägg här. Har läst så många bloggar om barnlängtan och kampen för att överhuvudtaget bli gravid att jag är lite rädd. Rädd för att min blogg också ska visa sig bli en sådan som pågår år efter år utan att det blir någon bebis.

Men jag har inte ens börjat min resa. Eller jo, några steg har jag tagit. Gynekologen i Luleå har kontrollerat mina äggledare, hormon- och infektionsprover har tagits, psykologsamtal har genomförts och ett första besök hos AVA i Tampere har gjorts. Nu väntar jag bara på svaret på hormonproverna så kan jag sätta igång hoppas jag.

Lustigt hur jag tänker om det här. Att jag ska kunna bli gravid finns inte i min föreställningsvärld. Korkat kan man kanske tycka men jag tror det är mitt sätt att försöka skydda mig från Den Stora Besvikelsen. Som om jag låtsades att målet med mina resor inte är att bli gravid och få barn utan bara ett nödvändigt farande jag måste göra. Ungefär som att gå till jobbet i snöstorm och kyla när sängen är mer lockande.

Farhågorna är många:

Kan jag bli gravid?

Kan jag gå en hel graviditet?

Kan jag få ett friskt barn?

Kan jag ta hand om ett barn, är jag god nog att bli mor?

Är det allt för själviskt att ställa en liten människa inför det faktum att det inte finns någon pappa?


– Men beslutet är egentligen redan taget, jag kommer att försöka.

Tampere

Hemma från ett intensivt Tammerforsdygn. Sari klämde in mig på ett samtal den dag jag var där så nu är även det avklarat. Är imponerad och lättad efter mitt besök, de är varma och professionella. Det visade sig att min vänstra sida inte var något vidare pigg. Ev ingen äggledare, liten äggstock och inte lika hög aktivitet i den som på höger. Å andra sidan var min högra del och livmodern väldigt fin. Pga mina olika långa cykler (antagligen för att den ena äggstocken kräver mer stimulans för ägglossning=ungefär varannan cykel blir längre) samt långa resor så kommer jag få hormoner inför insemination för att göra det enklare att veta när det är dags att fara. Dessutom måste jag göra VUL innan för att se om äggen är på höger sida, eftersom vi bestämde oss för att räkna bort vänster.

Men jag känner mig lugn. Jag är ung i dessa sammanhang säger dom och har ingen egentlig panik, det verkade ju fint det hon såg.