Arg

Är så vansinnigt ilsken och irriterad på maken nu. Han är lat, egoistiskt och oerhört slarvig. Inte mer än vanligt iof men jag misstänker att det krockar extra mycket nu med mitt boande där jag likt en pippifågel håller på och ordnar mitt rede med, i andras ögon, random pinnar och fjädrar. Och så kommer han och lägger något på fel plats! Morr 😡 Igår tyckte jag på allvar att han kunde flytta någon annanstans där han slutade förstöra för mig hela tiden! (Fast det sa jag inte, någon viss mån av självbehärskning har jag ändå..) Nåja. Såg att jag kände likadant med tjejerna kring de här veckorna i graviditeten så jag antar att det bara är att stå ut. Han verkar säkert bättre att ha igen lite längre fram 😝.

För övrigt börjar termin 6 idag! Sista terminen 🤗🤗🤗🤗

Annonser

v.31 (30+0)

Vecka 31!!!! Wow liksom! Och jag är fortfarande så galet tacksam över att få uppleva ännu en graviditet 🤗

I magen är det fullt liv. Jag tror hon har legat med huvudet ner på sistone (Hurra!!!!) och hon har sparkat som en tok upp i revbenen på höger sida. Sedan i går känner jag tydligt en liten fot röra sig när jag har handen på magen och hela magen hoppar när hon stökar runt. Det är lustigt det där. Alla tre barnen har sparkat just där. Antagligen är min livmoder formad så att det är så dom hamnar helt enkelt.

Vikten fortsätter uppåt som vanligt. Jag väger nu 73 kg så +13 kg så här långt. Hyser inga större förhoppningar om att hamna under +20 kg. Men jag mår prima ändå. Känner mig enormt vacker och kvinnlig med stora och svällande bröst, min fina mage och breda höfter. Att jag överlag är mjukare i ansikte och över armar är en bonus, det får mig att se lite yngre ut jämfört med det mer utmärglade utseendet jag haft senaste åren.

Rent fysiskt mår jag prima! Enligt mig då. Jag har tyvärr fått börja äta antibiotika som profylax då läkaren på mvc bedömde att det var nödvändigt nu. Även om jag inte är glad över att äta antibiotika i flera månader så är jag tacksam över att det finns och kan skydda min lilla mot infektion. Bäckenet mår annars mycket bättre så nu är jag rörlig som vanligt. Och oavsett vad jag och maken tycker om min ork och mitt humör så måste jag säga att jag rent objektivt är enormt pigg och mår bra. Igår blev jag tvungen att ta mig till Apoteket för att hämta ut antibiotikan. Med två trötta barn, ingen bil hemma och make som skulle komma hem först efter att Apoteket stängt var det bara att ta tjuren vid hornen och packa båda barnen på vagnen och knata iväg till centrum av vårt samhälle. 3 km totalt, med 35 kg barn på vagnen, utan problem. Lite flåsig blev jag men det är ju ändå ok i v.31 tänker jag 😝

Det bästa ändå, är mitt psykiska mående. Så här 31 veckor in i graviditeten har jag bara höjt min dos med Sertralin från 50 mg/dag till 75 mg/dag. Detta trots två missfall under förra året, den otroligt oroliga starten på denna graviditet som följdes av kub och NIPT. Och jag har utöver detta klarat ett nytt jobb i somras, fått godkänt på hela höstterminen och nu renoverat halva huset 🤗 På måndag börjar min sista termin på Sjuksköterskeprogrammet och jag är så galet taggad! Sista terminen!!! Uppsatsen går framåt och jag hyser gott hopp om att vara i fas tills den ska startas upp igen. Ska sitta i kväll och i morgon också så ska det nog vara ordnat hoppas jag.

Nu ska jag ta ut min stora tjej som vill prova sina nya längdskidor så det är väll bäst att vi gör det nu på en gång 🤗

Glukosbelastning

Så var det dagen för glukosbelastning. Usch, var riktigt nervös innan. Vad som skulle hända med mina gamla ätstörningstankar om jag blev tvungen att noga kontrollera min kost igen vill jag inte ens tänka på, men jag misstänker att det inte skulle gå så bra. Hur som helst fastade jag från kl 22 igår, inte ens dricka vatten var tillåtet. I med den äckliga sörjan för att sedan sitta och må hemskt illa i två timmar innan blodprov. Gudskelov visade det på finfina värden! 4,8 fastande och 5,8 efter glukosintaget. Lättad till max 🤗

Därefter bar det av till naprapaten. Tyvärr var han lika försiktig som de flesta andra när det kommer till gravida. 650 kr för i princip ingenting alltså 😩 Hitintills har jag bara träffat två som är duktiga på att behandla gravida men den ena finns i Lund och den andre som fanns här förut har tydligen flyttat till Helsingborg. Så himla typiskt. Så jag får göra rörlighetsövningar, köra med vetekudde och ha maken till att massera mig på kvällarna. Är ju inte evighetslångt kvar av graviditeten trots allt (jo, jag börjar väll fatta det nu…) så jag står nog ut ett tag till.

Nu – uppsatsskrivande!

Tröttheten

Herregud så trött jag är 😵😴 Helgen har trampat på med familjegympa, promenad, besök av kompis med barn, fortsatt fix med barnens rum och städning av huset. Körde en runda ärenden i eftermiddags för att plocka upp sådant jag köpt i en av alla loppisgrupper på FB. Där någonstans började jag krokna. Somnade sedan i soffan medan barnen såg på film intill mig. E fixar det bra men det märks att H tycker det är jobbigt när jag sover, och det förstå jag. Då är jag ju inte närvarande och då känner hon sig ensam och blir orolig. Inte lätt att vara stor och liten samtidigt sådär som man är när man är tre år.

Ont i bäckenet har jag också. I förrgår klev jag fel när jag stod på en pall och målade. Istället för att kliva på pallen klev jag utanför och landade med ena benet 40 cm lägre än vad som var tänkt. Det smällde till i hela bäckenet och nu har jag rejält ont och har svårt att röra mig. Eller snarare, så länge jag är i rörelse är det ok men så fort jag sitter stilla eller står stilla en stund så är det fruktansvärt smärtsamt att komma igång igen. Så besök hos naprapat är bokat. Hoppas så att han kan hjälpa mig.

Hur som helst är det gudomligt skönt att vara klar med all renovering! Det var verkligen att snubbla på mållinjen vad gäller ork och rörlighet. Framöver ska jag mest peka åt maken var han ska skruva och spika upp saker. Och så ska jag sätta igång med uppsatsen i morgon. Och att virka bebisfilten jag har på vänt 🤗

v.30 och lugnet

Jag har målat färdigt i båda barnens rum, spacklat/slipat den ombyggda väggen i korridoren och målat klart även där. Och därmed är renoveringsracet avslutat 🤗 Det är ofattbart skönt att ha tagit det i mål. Nu är vårt hem riktigt bra ordnat! Ja, förutom golven då men det ska vi ta in hjälp med. Och så ska det rensas en del. Och jag ska måla om några möbler, om jag orkar och hinner. Inreda barnens rum hade varit trevligt det med såklart. Men det stora, det där som blir omöjliga projekt med små barn i huset, är gjort!

I torsdags var jag hos barnmorskan för kontroll. Allt var tipptopp. Blodsocker 6,2, blodtryck 105/55, blodvärde 110, magmått 28 cm. Jag ska göra en glukosbelastning på tisdag nästa vecka eftersom H var så stor när hon föddes. Är glad att det kollas upp men också lite nervös för att det ska vara dåligt.

Annars fortsätter en relativ harmoni. Humöret är uselt periodvis och jag märker att jag har svårt att släppa sådant jag blir irriterad på. Maken och jag har dock kommit på att det är ett vinnande koncept att faktiskt gå och lägga oss osams ibland. Och sedan ta diskussionen när båda är lite mer utvilade istället för när alla är som tröttast. Funkar för oss i alla fall.

Något jag inte alls hänger med på är dock att alla börjar påpeka att det inte är långt kvar nu. En förskolekompis mamma frågade om jag började längta efter bebisen nu. Bebisen?? Kände att jag blev ett stort frågetecken. En bebis? Ja, just det. Det ska komma en sådan till oss ja 😂 Även barnmorskan påpekade att det närmar sig. Jag förstår faktiskt inte alls och är inte alls där i tanken märker jag. Dels mår jag så pass bra och njuter av lyckan att få vara gravid igen att jag inte alls har bråttom med att graviditeten ska ta slut. Jag känner snarare panik över att det verkligen är sista gången jag får bära ett litet liv inom mig och försöker därför verkligen att fånga nuet. Förutom det så är livet så fullt upp med annat. Barnen, maken, skolan, vänner, familj osv. Jag vet att det kommer en bebis, och jag är innerligt lycklig över det. Men hon smälter liksom in i det livet vi skapat här åt oss. Hon kommer sen, i mars/april. Och vi har vänner omkring oss och många som väntar och längtar. Vi ska inte flytta/byta jobb/vara ensamma/vända upp och ner på livet i samband med hennes födelse. Och det känns underbart och magiskt. Precis som jag önskade; att få uppleva en graviditet och en småbarnstid i ett stabilt läge i livet. På en plats där jag inte kan gå någonstans på byn utan att någon kommenterar, gratulerar och gläds med oss. Jag hör till, i ett sammanhang, den här gången ❤️

 

Tema: Renovering

Eller kanske en extrem form av boande…

Hur som helst är nu tvättstugan klar! Det blev så sjukt bra och jag är så lättad att vi äntligen fått ordning där inne. Det har varit ett hemskt ställe i huset och ändå en plats jag spenderar en hel del tid på. Förutom äckliga och smutsiga väggar fulla med hål så har färgen fått mig galen och bristen på förvaring gjort det extremt rörigt. Men inte nu längre!

Rumpan ner!!!

Jag ringde för säkerhets skull förlossningen sent i går kväll eftersom jag hade haft ont i livmodern i stort sett hela dagen. Ville bara stämma av så att jag tänkte rätt; att så länge det inte kommer regelbundet så är det ingen fara. Dock fick jag andra besked av barnmorskan jag pratade med. Hon var inte alls så nöjd med att magen varit stenhård i en enda lång sammandragning hela dagen och ville ha in mig på en koll. Självklart åkte jag in på en gång, så långt hade jag inte tänkt. Väl där fick jag snabbt en plats och en annan barnmorska gjorde lite kontroller och en CTG-kurva. Allt var fint! Doktorn kom sedan och kände på magen, kollade livmodertappen och gjorde ett snabbt ultraljud för att kontrollera mängden fostervatten. Allt var fint där med och hon lugnade mig med att jag tänker helt rätt som utgår från att det är få saker jag skulle kunna göra fysiskt som skulle påverka graviditeten. Hade en graviditet varit så känslig hade det inte fötts ett enda barn under hela världshistorien men tanke på hur hårt kvinnor arbetat, och i många fall fortfarande arbetar, under sina graviditeter. Skönt. Så nu ska jag fortsätta måla om hemma. Tvättstugan är för övrigt klar! Bilder kommer i morgon.

Och så till det lite besvärliga; den lilla skruttungen ligger med rumpan ner! Jo, jag vet att det är tre månader kvar osv men de andra två har legat åt rätt håll vid det här laget och jag känner rätt så ofta att hon ligger i tvärläge men hon verkar ändå välja att landa med rumpan ner hela tiden om jag ska döma av sparkarna. Eller så känner jag fel (hoppas!) och hon roterar ganska fritt där inne och ligger ömsom ner och ömsom upp. Jag är INTE så sugen på att föda i säte men jag är ännu mindre sugen på ett snitt så det blir väll en sätesförlossning i så fall. En aning mer spännande än jag önskar min förlossning dock.

Nåja. Nu ska här målas naglar och kläs fint. Om en timme ska vi vara hos grannen på middag. Planerar dock att gå hem med tjejerna långt innan midnatt och förhoppningsvis åtminstone ha landat i soffan, tvättade och klara tills fyrverkerierna. Om nu någon är vaken då.

Jag önskar er alla ett riktigt fint 2018!