15 dagars tillvaro som trebarnsmor

Det går fint här hemma! Maken har varit ledig i två veckor och det har varit riktigt skönt. Lillskrutt har glidit in i vårt liv och hänger på dit vi går helt enkelt. Jag är enormt förälskad i det nya lilla livet som kommit till oss ❤️ Hon växer på bra och hade passerat födelsevikten med 100 gram redan i onsdags. Magen knorrar lite men inte så hemskt farligt att det stör. Själv är jag ganska pigg och har bara sovit på dagen någon enstaka gång. Lite promenader med vagnen har det blivit, några utflykter till lekparker och allmänt hålligång som det blir med två barn sedan innan. Hon klarar det fint. Sover gott i vagnen, tar napp och är allmänt exemplarisk.

Igår skrämd hon dock nästan ihjäl oss. Efter att hon under dagen verkat lite för slö för att jag skulle vara nöjd; svårväckt och ointresserad av att äta. Flyttade henne mellan babyskydd och vagn ett par gånger utan reaktion, hon fortsatte bara att sova. Obehagligt. Väl hemma så kräktes hon plötsligt. Lite reflux har hon men detta var en större och slemmig mjölkkräkning. Efter att ha gjort rent henne och klätt av oss så kräktes hon igen, ännu mer denna gång. Sedan låg hon bara och kikade alldeles tyst och stilla. Gick ner i köket och gav henne till maken för att jag skulle hänga en tvätt, påtalade igen att jag inte var nöjd med hur hon mådde. Några minuter senare kommer han in i tvättstugan och säger att han inte får kontakt med henne. Hon har slocknat i hans famn och han får henne inte att vakna. Paniken blev total. Det tog inte många minuter innan alla satt i bilen på väg in till lasarettet. Barnen i nattkläder då de gjorts iordning för natten redan. Det gick fort in. Och jag satt med handen på hennes bröstkorg hela tiden för att ha koll på att hon andades. Ringde slutligen 112 som rådde oss att smärtstimulera henne och det svarade hon faktiskt på. Kombinationen med en ändå stabil andning och att hon hade fin färg på läpparna även om hon var blek i övrigt lugnade mig något. Väl på akuten fick vi komma in snabbt och då började hon ä n t l i g e n kvickna till! Inledande kontroller var fina även om hon fortfarande var lite slö. Men det rätade till sig. När sedan läkaren väl kom så var hon sitt vanliga jag och skrek som en tok när doktorn undersökte henne 😍 Lättnad! Dock ville dom ha kvar oss och ta prover för att utesluta infektion. Prover som visade att allt var fint. Varför hon reagerade som hon gjorde vet dom inte. Kanske att hon blev så slut av kräkningarna? Och att hon kanske kräktes/var slö av att hon hade sovit så djupt på dagen att hon fått lågt blodsocker. Hur som helst var alla vi mötte fantastiskt fina och stöttande. Fy tusan så rädd jag var där. Fällde några tårar när hon väl kvicknade till. Dom är så sköra de här små nyfödda, oerhört skrämmande.

Idag är hon i alla fall sitt vanliga jag. Pigga ögon, vaknar efter någon timme i vagnen och vill äta osv. Jag hoppas att det bara var en engångsföreteelse det som hände igår. Det dyrbaraste man har…. Det här är onekligen det absolut värsta med att vara förälder; den eviga oron.

Annonser

6 dagar gammal

Mitt lilla skrutt har hunnit bli 6 dagar gammal. Hon mår prima; äter, sover och bajsar. Vikten hade vänt redan i tisdags, tro det när hon äter mest hela tiden 😂

Jag njuter något ofantligt! Hon är så liten och söt. Allt jag drömt om! Precis den vision jag hade av det efterlängtade tredje barnet när diskussionerna startade här hemma för ett drygt år sedan. Föresten, igår var det exakt ett år sedan mitt första missfall. Tänk att jag sitter med jordens ljuvligaste varelse i famnen nu ändå ❤️

Tredagarsgråten har kommit smygande denna gång. Först igår började jag gråta och vara rejält melankolisk; Allt är så fint! Hon är så liten. Hon växer så fort. Tiden rusar iväg. Tänker mycket på när lilla E var ny. Och min kärlek till maken har som vanligt exploderat. Och jag älskar den lilla så jag hjärtat håller på att brista. Det är jobbigt, omvälvande och fantastiskt med alla dessa känslor. Mest försöker jag bara vara, och pränta in känslan av att hålla den nyfödda lilla människan i min famn. Kärlek ❤️

Prick i tid!

Lillasyster är här! Värkarna började kl 23.30 igår och för varje värk blev det starkare och kom tätare. Kl 01 väckte jag maken och så plockade vi ihop oss och åkte in. Det blev en lite besvärligare förlossning denna gång, mer smärta och långsam progress bitvis. Slutet var vidrigt då jag gick från öppen 5 cm med en tunn kant till utkrystad bebis 20 min senare. Bänglade runt som en mask på en metkrok i ren panik under de 20 minuterna. Jag sprack en del även denna gång men om jag förstått rätt så var det samma skador som de tidigare gångers. Alt verkar fungera ok än så länge iaf.

Kl 8.36 är hon iaf född och hon är underbar! Och liten 😳 3630 gram och 50 cm lång. Hon har hittat bröstet och äter/sover/bajsar på repeat 😂

Vi blir kvar åtminstone till i morgon kväll, troligen till söndag pga min GBS och blödnngsbenägenhet i kombination att hon har lite ansträngd andning och doktorn som undersökte andningen även hörde ett litet blåsljud. Och jag som längtar hem till mina stora tjejer! Som vi behöver få ordning på vår vardag igen!

Väntan

v.39+5

Jaha, så här långt har jag inte gått med någon av de andra utan att värkarna startat. Undrar hur länge jag ska behöva vänta. Tänk om det är två veckor kvar 😳 Vikten har skjutit iväg på sistone och jag har gått upp ett kilo de senaste tre dagarna. Helt uppenbarligen vätska men det är också tungt att bära omkring på. Hade varit skönt att inte gå upp mer nu.

I natt hade jag onda sammandragningar på framsidan av magen så något nytt hände i alla fall. Men det ledde inte till så mycket mer än att jag knappt sov något. Gudskelov kunde jag lämna båda barnen på förskolan i morse så jag har fått några lugna timmar för mig själv idag. Det var välbehövligt.

Och nu är farmor och farfar här! Barnvakt finns alltså i huset de närmaste dagarna. Underbart tryggt. Samtidigt lite stressande, det hade ju varit bra om hon kom innan dom åker… Gör mitt bästa för att slappna av och bara vara istället. Jag vet ju att det är vad som framförallt behövs för att en förlossning ska starta.

Hoppas så att hon kommer någon av de närmaste dagarna. Hon är såååå redo och så enormt långt ner att jag inte kan gå utan att jag känner att hon slår i botten och det gör vansinnigt ont. Kanske i natt?

Uppgiven

v.39+4

Åh, suck. Ingen bebis än. Det fortsätter att göra ont runt livmodertappen sedan i går men det händer inte mer. Dessutom är lilla E sjuk igen med ont i magen och någon slags halvfeber så hon är hemma idag. Lämnade dock en mycket motsträvig H på förskolan för hon behövde få leka lite även om hon bestämt hävdade att hon var sjuk. Klart det är mysigt att sitta i soffan med mamma, se på film och äta glass. Men hon har varit så rastlös de senaste två dagarna att det inte gick längre. Och jag varken orkar eller kan leka, jag måst jobba med min skola. Vilket går åt skogen. Har vabbat en hel vecka nu så ligger rejält efter, för att inte tala om mitt eget dåliga fokus och totala trötthet.

Just nu känns det som om bebis aldrig tänker komma 😩 Vilket såklart inte är sant men det känns verkligen så. Vill ha henne här NU!

Barnmorskebesök v.39+3

Min fina barnmorska ❤️

Var på kontroll idag. Lite bättre blodtryck; 105/60. Magen mätte 37 cm så den har hoppat upp till sin egen kurva igen. Bäst var ändå att hon inte känner huvudet längre. Bara ett par axlar som var i höjd med blygdbenet. Så det var vad som hände i helgen helt enkelt; bebis trycktes ner i startposition. Känns lovande, samma har skett med tjejerna strax före förlossningarna. Hon tippade även på en bebis i stl 3700-3800 gram. Ska bli spännande att se om hon har rätt. Hon bokade även om nästa tid så att jag får komma redan på onsdag nästa vecka, om hon inte är född då förstås. Hade annars nästa tid först v.41+3 vilket kändes vääääldigt långt fram. Hon frågade om jag ville bli undersökt men jag avböjde. Tycker det är bäst att allt får sköta sig själv. Och så länge jag inte har värkar så säger ju tappen och ev öppna centimetrar inte så mycket om när bebis kommer. Men jag tror hon kommer snart.

Bränt magen

Ja, herregud. Trött efter en natt med kli i benen, ont i höften, ledsen och sjuk treåring som snarkade något fruktansvärt. Ställer fram tekoppen på köksbordet samtidigt som jag pratar med lilla H. Fastnar på något sätt i papperslappen på tepåsen och den flyger med när jag släpper koppen och vänder mig om för att hämta bröd. Tepåsen landar såklart på magen och det gör ont men jag tänker först att det inte är hela världen. Jag hade ändå kläder på mig. Men det brände som tusan så jag drog upp tröjan och där har en del av huden helt enkelt åkt av 😳 Ett område stort som en handflata är skållat med flera trasiga områden. Herregud. Huden på magen är ju så oerhört uttänjd nu så det är klart att den inte tålde den värmen. Tur vi har bra förbandsgrejer hemma. Så på med ett brännskadeförband och så en gaslinda runt magen, snyggt…

Nu i kväll gör det fortfarande ont, är rött och trasigt. Inte mycket att göra än att lägga om med mer aloeveragel och kompresser. Och jag som hade tänkt ha en ctg runt magen inom något dygn. Typiskt obra.